Det är så mycket jag är osäker på i allt detta. Men nâgra saker vet jag alldeles säkert och jag försöker att fokusera på detta:
1. Det skrämmer mig mindre att leva ensam resten av mitt liv än att leva i den här relationen.
2. Man kan känna sig mycket mer ensam i en relation än ensam. Paradoxalt nog.
3. Man kan känna sig oändligt ensam i en dubbelsäng, trots att man egentligen inte är det.
4. Jag är skyldig mig själv och mina barn att vara den kvinnan som jag önskar att de en gång kommer att bli.
17 kommentarer:
Jäkla bra lista. Det är ditt liv och du gör inte dina barn en tjänst genom att leva i en relation som inte längre fungerar.
du har så rätt och du e så klok i din funderingar och detta kommer att bli så bra.
Du är så klok. Håll fast vid listan men ge det den tid som behövs. Lev i nuet och ta tillvara stunderna med barnen framförallt. Ingen situation är den andra lik men när jag själv bröt upp för många år sedan (mer än 10 år tillsammans men inga barn) så hade jag själv burit på det för länge. Jag var helt färdigfunderad, och han stackaren förstod ingenting. Det var inte optimalt för någon av oss. /Lotta
Oj tuff lista att läsa om en relation där man tillsammans genomförde en ganska omfattande flytt och förändring för inte så länge sedan!
Trots detta, man ska gå vidare om kärleken inte finns eller kan hittas igen. Jag hoppas alltid på mirakel.
Sara!
Det hade kunnat(det var mina noteringar!) för tre år sedan när jag bestämde mig för att bryta upp från en trettio år lång relation. Jag lämnade ingen dålig människa, tvärtom. Den jag nu är och den lycka jag upplever finns det inga gränser för. Jag får tårar i ögonen av igenkänning när jag läser det du skriver.
Livet kan vända på det mest otroliga sätt!
Kram M
Du har så rätt. Känner igen mig. Befinner mig där med. Du ger mig mod att se klart igen, mod att hoppa. Kram
Samma här, jag är också på väg att hoppa, din lista säger allt! Känner mig mer ensam i mitt förhållande än jag är när jag är själv. Det är skrämmande att släppa men vi är otroligt starka som vågar!
Finaste, klokaste Sara! Du Detta fixar du! Kram
Väldigt kloka tankar och jag förstår dig i det du skriver, men jag tänker ändå på hur era små sockergryn vardag blir efter detta. Det kan vara lätt att tänka att det är bättre för barnen om deras föräldrar separerar pga av bråk eller att se inte älskar varandra längre. Att barnen inte ska få växa upp i ett dåligt förhållande.
Min make är fortfarande besviken på sin svenska mamma som lämnade hans franska pappa och flyttade till Sverige. Han tycker än i dag att hon car egoistisk i sitt beslut jämte mot honom och hans syskon, även om föräldrarna bråkade. Att bara få träffa sin pappa typ 1 gång om året...
Det är klart att set inte går att jämföra sklsmässor så hör utan att alla är unika, men vill vara berätta detta ur ett barns perspektiv också. Bara för att föräldrarna mår bättre av att äntligen gå ur ett "dött" äktenskap så kanske barnen inte gör det ...
/Elsa
Väldigt sorgligt för din make, Elsa. Men utan att känna till några detaljer, så har väl även en pappa ansvaret för att se till att träffa sina barn oftare än en gång per år?
Jag har en vän som lämnade sin make i en annan del av världen. Han lägger idag inte två strån i kors för att träffa sina barn i Sverige. Hans förslag är att han kan betala för att tre- och femåringen ska flyga över (själva!) om de vill ses, för han hinner då inte hålla på och hämta dom eller hänga här i Skandinavien.
Så... det är inte alltid bara upp till den som lämnar att få det att fungera efteråt. Barnen är båda föräldrarnas ansvar. Eller borde vara det.
Jag är övertygad om att en skilsmässa är otroligt uppslitande för alla inblandade. Men lika övertygad om att man kan växa och bli en mycket bättre och mer älskande och närvarande förälder.
Vârt mâl just nu är att försöka stanna i närheten av varandra. Sâ nära det gâr.
Elsa, din kommentar var visserligen riktad till Sara och hon har redan svarat men eftersom jag själv går i separationstankar så vill jag svara ändå. Det är förstås otroligt sorgligt och smärtsamt för din make att han känner så. Samtidigt så behöver vi komma ihåg vad det innebär att stanna i ett förhållande som är över. Det handlar inte om att känna att förhållandet och vardagen är lite trista, det handlar om någonting mycket större och djupare än så. För min del handlar det om att förändra situationen eller känslomässigt dö. Det låter dramatiskt men det är faktiskt så det känns. Om man har försökt tillräckligt mycket och känner att nu kan jag inte försöka mer då är det stopp. Antingen ger jag upp den jag är, förtvinar och blir antagligen deprimerad eller så förändrar jag situationen. Som förälder hoppas jag förstås innerligt att mitt barn aldrig ska stanna i en relation som ger henom olycklig och då måste jag förgå med gott exempel själv.
Elsa: Att växa upp i en dålig relation är absolut inte bra för barnen. Har själv sett ett lysande exempel på detta hos mina kusiners föräldrar. Jag skulle aldrig rekommendera det ...
Precis så Sara, precis så slog mig insikten för dryga året sedan. Jättekram till dig som snart är kung, drottning och narr i din egen säng.
/K
kloka ord. stora styrkekramar!
åh vad svårt men jag tycker du tänker helt rätt. mina föräldrar separerade när jag var 13 och det jag idag tänker som 32-åring är att jag önskar att de hade gjort det långt tidigare. min mamma som nu knappast är någon ungdom längre har valt ett liv i ensamhet (men jag kan inte låta bli att tänka att hon kanske vågat träffa någon om hon skilt sig från min pappa när jag och mina syskon ännu var små) och jag spenderade hela min uppväxt med en iskall rädsla för skilsmässa och separationer. jag visste att det låg i luften. men så hände inget. till det hände.
kram
JA. Fokusera på den listan. För du har helt rätt. På alla punkter. Och speciellt på den sista. Det är den bästa gåvan du kan ge dina barn. Jag vet att allt känns fruktansvärt skrämmande just nu. Det är hemskt. Men tro mig. Det blir så mycket bättre. Du kan inte ana hur mycket bättre det blir! Tack för att du delar med dig. Håll modet uppe! Var stark, men be om hjälp när du känner dig svag. Att skilja mig var det svåraste men bästa BÄSTA beslut jag någonsin fattat i hela mitt liv. Och jag fick ett nytt, bättre liv efter det. Så mycket bättre. Jag är tacksam varje dag. Kram på dig!
Skicka en kommentar