Paris var så vackert idag att det gjorde ont.
Orkade inte tänka, klarade av läkarbesöket men höll på att somna i väntrummet.
Solen, regnet, hösten. Tuilerierna vackert som en tavla.
Och jag, helt tung.
Jag hade tagit ledigt hela dagen, pga Paris. Och hösten.
Men stegen ledde mig raka vägen tillbaka till Gare de Lyon och första bästa tåg hem.
Plockade upp tjejerna. Bageriet, affären.
Solen, regnet, hösten.
Vi gick hem, stekte fyra miljoner pannkakor.
Grej jag gör när jag vill vara en bra mamma och göra mina barn lyckliga.
Badade bägge. Det oöverstigliga projektet att reda ut de tjocka hårmanarna.
En med korkskruvar som bara blir trassel om man inte är noga med inpackning och grejer.
En med veritabel hästman. Spikrakt och tjockt.
Vi har en balsam-budget som överskrider Burkina Fasos BNP, I tell you.
Mjuka pyjamasar, bingo på fem sorters grönsaker till middagen.
Nu. Mörkret faller utanför. Jag undrar vad jag egentligen gett mig in på.
Känner mig ensam och liten och ganska rädd.
12 kommentarer:
sänder mina tankar till dig, sara. du berör så med dina ord att jag ibland kommer på mig själv att tänka på dig som en vän jag känt.
Fin fint skrivet, så honest.
Du skriver så ärligt så att jag tror jag är du och några tårar börjar rinna. STOR KRAM till dig!
Å du är en bra mamma Sara, din eftermiddag/kväll med dina små verkade vara mys i med de käraste i vardagen. Pannkakor har jag nästan gett upp. Måste göra dubbelsats för att det ska räcka, tar en timme att steka och äts upp på 10 minuter. Känner igen det där med korkskruvar vs spikrakt. Två av mina har tjocka korkskruvar, 2 har tunt spikrakt ;).
Förstår dina tankar du har nu på alla nivåer. Önskar jag kunde hjälpa till!
/Isabelle g
jag känner igen så mycket av det du skriver, är i en liknande situation. Ofta känner jag tvekan " var det rätt beslut?" Men då tänker jag på alternativet: att fortsätta ett förhållande som sakta men säkert förvandlar oss till två främlingar med mycket bitterhet i bagaget.
Ja det âr tufft ibland och visst tvivlar man, men fanns det något val??
stora styrkekramar til dig,
Helena
Jag gâr till ett levande exempel 2 ggr/veckan och hon pâminner mig varje gâng varför man ska ta sig ur ett dâligt äktenskap. Du är stark.
Hjälper det att torka först; det kanske du redan gör; eller blir det för rufsigt? Har du en riktigt grov utredningskam?
Du visste att det skulle bli tufft. Det är väl därför som du ändå har hängt i så länge. Drick lite ljummet vatten (huskur i min familj, botar allt från skoskav till blindtarmsinflammation)och ta en dag i taget. Vi är många som är med dig!
Vi hade utredningsfasorna tills jag fann mirakellösningen: gammeldags hârborste inköpt på Monoprix! du vet med riktiga borst (dock fortsqtt högbudget vad gäller balsam). I alla fall grâts det mycket mindre dessa dagar.
Ja, på tal om borstar! Har både grovtandad kam, och sådan liksom svinhårsborste. Har förändrat våra liv. Plus att det enda som egenligen funkar är att reda ut med balsam i duschen.
Ofta klipper jag helt sonika bort de värsta tovorna, det besparar oss en del skrik och tandagnisslan.
Och också: Ni hjälper till- Era kommentarer är min livsluft just nu. TACK!
Jag har alltid tyckt att du är en härlig och smart mamma, liksom C en kärleksfull pappa. Ni fixar detta på något sätt.
Kerastase, SÉRUM OLÉO-RELAX (antifrizz) har gjort både superlockig farmor och barnbarn lyckliga. Massera in efter tvätt, vänta och kamma ut.
Skicka en kommentar