Det är kallt i Sverige :o) Overall kanske, tumvantar, varma skor och fodrad mössa? Glöm inte att ta med till dig med! Du har otroligt snälla föräldrar och svärföräldrar som reser fram och tillbaka med dina barn. Vad underbart med uppbackning! Undrar för övrigt om du fortfarande tänker likadant om att vara hemma med barn vs att jobba och att klara sig utan barnvagn (som ensam mamma UTAN bil) nu när du kanske har lite mer tidspress, fler barn och snart kanske kommer ha barnen mer ensam?
Hur jag tänker om att vara hemma med barn vs att jobba? Svårt att svara kort på det, kanske. Uppskattar tiden jag varit hemma med barnen, den har jag liksom satt in på deras "tidskonto", och det känns bra nu när jag har mycket mindre tid för dem. MEN när jag har tid med barnen då är den tiden till barnen. Då får det ta en timme att springa ner till affären och handla mjölk. Eller skippa mjölk om vi inte har tid. ;) Romy är ju två år nu och åker mycket lite vagn. Vi bor ju hemskt praktiskt med affär, skola och mitt jobb på gångavstånd, så vi behöver egentligen inte det. Och visst, det är klart att livet kommer att se helt annorlunda ut, det blir hårdare prioriteringar i vardagen, det måsta jag vara beredd på.
Vet inte om det är jag som läser in en syrlig underton ang prioriteringar i Anonyms inslägg om uppbackning från svärföräldrar och föräldrar? Vad är det, avundsjuka, missunsamhet? Säg gärna att jag är helt fel ute... Det är en tuff omställning och jag är övertygad om att support från familjen är viktigt och avgörande för hur man landar i en ny vardag. Kärlek och styrka till alla som vågar ta viktiga beslut om sin framtid, hur svåra de än är...
Stanna upp, jag kände ocksâ den syrliga undertonen... Jag kommer att behöva massor med hjälp, som ensam mamma med barnen pâ heltid. Och jag är otroligt tacksam ¨¨over hjälpen och stödet som jag fâr frân min familj i detta. Sedan vet jag att det nog finns personer som anser att det här är ett egoistiskt beslut och som hoppas att jag snubblar och faller och inser att livet inte blir bättre (som jag hoppas) utan sämre.
7 kommentarer:
Jag var nyss ute i tofflor och tunn tröja... no problems, var riktigt behagligt! Fast jag var bara ute 1 minut. Men ändå. Jacka är överkurs ;)
Äsch, det finns jackor i Sverige :-). Att låna eller att köpa. Det fixar sig!
Det är kallt i Sverige :o) Overall kanske, tumvantar, varma skor och fodrad mössa? Glöm inte att ta med till dig med! Du har otroligt snälla föräldrar och svärföräldrar som reser fram och tillbaka med dina barn. Vad underbart med uppbackning!
Undrar för övrigt om du fortfarande tänker likadant om att vara hemma med barn vs att jobba och att klara sig utan barnvagn (som ensam mamma UTAN bil) nu när du kanske har lite mer tidspress, fler barn och snart kanske kommer ha barnen mer ensam?
Hur jag tänker om att vara hemma med barn vs att jobba?
Svårt att svara kort på det, kanske. Uppskattar tiden jag varit hemma med barnen, den har jag liksom satt in på deras "tidskonto", och det känns bra nu när jag har mycket mindre tid för dem.
MEN när jag har tid med barnen då är den tiden till barnen. Då får det ta en timme att springa ner till affären och handla mjölk. Eller skippa mjölk om vi inte har tid. ;) Romy är ju två år nu och åker mycket lite vagn. Vi bor ju hemskt praktiskt med affär, skola och mitt jobb på gångavstånd, så vi behöver egentligen inte det. Och visst, det är klart att livet kommer att se helt annorlunda ut, det blir hårdare prioriteringar i vardagen, det måsta jag vara beredd på.
Härligt att få leka och busa i snön! Vi har massa snö hemma i Hälsingland nu och runt tio minus vilket är helt perfekt!
Hoppas dessa tiden går fort så du också får pulsa i lite snö :D
/angelica
Vet inte om det är jag som läser in en syrlig underton ang prioriteringar i Anonyms inslägg om uppbackning från svärföräldrar och föräldrar? Vad är det, avundsjuka, missunsamhet? Säg gärna att jag är helt fel ute... Det är en tuff omställning och jag är övertygad om att support från familjen är viktigt och avgörande för hur man landar i en ny vardag. Kärlek och styrka till alla som vågar ta viktiga beslut om sin framtid, hur svåra de än är...
Stanna upp, jag kände ocksâ den syrliga undertonen... Jag kommer att behöva massor med hjälp, som ensam mamma med barnen pâ heltid. Och jag är otroligt tacksam ¨¨over hjälpen och stödet som jag fâr frân min familj i detta. Sedan vet jag att det nog finns personer som anser att det här är ett egoistiskt beslut och som hoppas att jag snubblar och faller och inser att livet inte blir bättre (som jag hoppas) utan sämre.
Skicka en kommentar