Så enkelt och självklart egentligen.
Varför klamra sig fast vid saker som inte tillåter oss att växa, som inte är bra för oss, och som gör oss olyckliga?
Jag tror också att vi, för att göra plats för nya saker i livet, måste göra oss av med en del gammalt.
Att börja lyssna till sin egen inre röst är ganska fantastiskt. Den vet så mycket om dig. Den vet när du går rätt, den varnar när du är på väg åt fel håll.
Jag hade stängt av min egen intution ett tag, gick lite vilse.
Nu litar jag lite mer på den där inre kompassen.
Som min fina vän Jenny säger: Man känner ju ganska snabbt i magen när man blir en människa som man inte vill vara.
Men man har ju valet att bli den man skulle vilja vara.
4 kommentarer:
Min Korsikalängtan är stor och nu när du inte längre skriver därifrån känner jag mig lite vilsen. Måste fråga om du känner till någon som bor på Korsika och bloggar på svenska, engelska eller franska. Har letat, men inte hittat. Just när jag skriver detta singlar små snöflingor sakta sakta ner utanför mitt jobbfönster. Behöver lite sol och turkost vatten... Tacksam för tips, om du har något!
Jag gick nog också lite vilse och tappade bort mig själv, slutade lyssna på min inre vägledare...
Småbarnsåren kanske gör det med en del av oss nyblivna mammor.
Skönt att du känner att du är på rätt väg igen.
kram!
Så klockrent formulerat. Jag har nog inte förstått förrän nu vad det där inre talar om för mig. Ignorerat, stängt av tidigare. Man är aldrig så lycklig som när man bara följer magkänslan :).
Jag är vilse just nu. Slås med alla för och emot. Det finns så många skäl att stanna. Men faktum är, jag är inte älskad. Faan vet om jag ens är omtyckt.Svårt att skriva, svårt att tänka. Men nu är det sagt.
Skicka en kommentar