torsdag 12 februari 2015

Saint Valentine's day.

Är inget jätte-fan av Saint Valentine's.
Inte så att jag är emot.
Jag gillar både choklad och rosor och ömhetsbetygelser.

Älskar att gå på restaurang och dricka champagne.

Kanske till och med är en bra grej att ha en högtid man kan köpa sig fri från?

Är alltså inte emot alla hjärtans dag. Men vad som förbryllar mig är att jag liksom inte har några minnen av någon jättelyckad sån dag? Kan inte för mitt liv dra mig till minnes vad jag gjort på dessa dagar det senaste decenniet?

Har förmodligen firat väldigt stereotypa valentine-helger. Säkert champagne och choklad, annat kan jag inte tänka mig. Presenter har jag fått, av äkta man som var noga med presenter.

Och ändå. Zero hits i minnesarkivet. Vad krävs liksom? Tiotusen rosor och ett frieri på knä? Eller är det bara så att jag egentligen inte alls bryr mig särskilt mycket om den här dagen?



4 kommentarer:

cruella sa...

Jag har hjärtat familjen, det minns jag. Köpt gelehallon, någon gång en hjärtformad tårta. Tagit tillfället i akt att fira med lite extra god mat fast det ofta är mitt i veckan. Romantiken spar jag till andra tillfällen, gillar inte order. (Ej heller mors och fars dag. Födelsedag går bra;-)

Anonym sa...

Jag hade en underbar Alla hjärtans, och en avskyvärd... och resten minns jag nog inte? Den underbara? Fransk pannkaksrestaurang i London. Hjärtformad heliumballong, och röda rosor i present, och upphämtad hemma och till och med bjuden pâ bussbiljetten vilket kändes sâ omtänksamt. Sedan hemgâng till pojkvännen som hade messat att hans roomie skulle tända ljus och sätta pâ musik och ställa fram champagne. Jag öppnade dörren till sovrummet, vi var uppe länge, pratade och lyssnade pâ musik. Superromantiskt och jag var jättekär sâ det kändes äkta, och jag tyckte killen var sjukt snygg. Frukost pâ franskt café dagen efter. Croissanter och vi löste korsordet i The Times. Vi badade badkar tillsammans och sa att vi var kära i varandra.

Peace in mind sa...

Orkar inte ett sånt krav till. En pålaga från någon - oklart vem - som inte förändrar något i grunden. Det är den första tanken jag har, men myntet har väl alltid två sidor. Att ta alla tillfällen att skapa lite extra glow in the dark kan kanske vara bra.

Ärligt talat vet jag inte; mannen landar på Kastrup sent och vi åker och handlar typ en bit oxfilé eller några ostar? Räcker så?

Omentjej sa...

Jag brydde mig inte tidigare men det var faktiskt så att min ganska romantiska man friade i Central Park över en starbucks(nånting-nånting)kaffe & en black&white-cookie och nu firar vi minnet av den dagen. Jag minns även vår första gemensamma alla hjärtans för det var första gången han lagade en fin middag till mig och den var helt fantastisk. :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...