Det svåraste jag lärt mig i livet är att släppa taget. Om det som varit, om det som aldrig blev, om det som aldrig var tänkt. Släppa taget om en person, en dröm, ett äktenskap, om allt som blev som det blev... seize the day then let it go.
Men man måste.
Om man vill välja lycka måste man släppa annat, göra rum för det.
Tänker att mina känslor av ilska, frustration, allt det där, är okej känslor att känna. Orättvisan, liksom. Validerar de känslorna, registrerar. Ibland bränner det, ibland gör det ont.
Men att vara arg och frustrerad på grund av något som jag har noll chans att påverka? Let go, let go, let go.
torsdag 2 april 2015
It kills you inside because you let it
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, bra! Let go är den bästa strategin för att släppa allt bagage som tynger.
Men hur gör man...?
Hälsningar ledsen-76
Jag vet, så himla svårt. Jag kan känna ibland att jag behöver någon sorts bekräftelse på att jag blivit illa behandlad, att den andra bemöter mig fel etc etc. Men det tjänar så lite till. Egentligen vinner man inget på det.
XOXO
Sara
Instämmer med anonym...sååå svårt ibland...
När man bara önskar att det skulle kunna gå igen, börja om på nytt, enklare att hänga kvar i gamla underbara minnen, leva kvar i det förflutna istället för att släppa in framtiden och ljuset och förväntan och tron på att något nytt lika bra (bättre !) kommer att ta lika mycket plats i hjärtat och tankarna ..
Är inge bra på let go..tyvärr
Skicka en kommentar