Jag och L skulle ut på moderate run i går. En underbar kväll, vårsol filtrerad genom lindblomsgrön lövskog, de mjuka dunsarna av löparskor mot Fontainebleauskogens via sandstigar, slottet, svanarna på Seine som högdraget lät sig flyta förbi, våra diskussioner etc etc. När telefonen meddelade 10 kilometer på knappa 53 minuter - som bara flugit förbi - så hade vi ingen aning om var vi var. Fontainebleauskogen är 25000 hektar stor, med stigar all over the place.
Vi hade ingen aning alls. Fick lite panik när solen sänkte sig, och en trupp rådjur kom springande mot oss, tvärvände och sprang åt andra hållet samtidigt som göken gol (eftersom jag inte kan några väderstreck så hoppas jag alltid att det är från väster), lite ödesmättat sådär.
När vi äntligen klev in genom dörren hade vi klarat av 18 kilometer.
Slutade aldrig äta igår, sov som en prinsessa, och kunde ej äta mig mätt till frukost idag.
Lite living on the edge, lite push my limits. Lite underbart.
Även om det eventuellt dröjer innan jag ger mig ut igen, haha.
3 kommentarer:
Wow, den som orkade springa 18 km bara sådär. Accidental runner, hmmm....
/Marja
orkade "springa" 18 kilometer, haha. Det tog över 2 timmar, och de sista 7 var stapplande gång. :D
Tur attni var tillsammans! Läskigt att springa vilse ensam!
Skicka en kommentar