Kommer ni ihåg hur det var varje 14e februari på högstadiet och gymnasiet? När elevrådet under lektionstid - vilket innebar att även skolledningen tog del i konspirationen- delade ut rosor.
Det fanns alltid en Karin eller Josefin som fick bukettvis med rosor - till sin egen stora förvåning givetvis. Uppspärrade ögon och ett "En till? Till mig?". Och andra som aldrig fick. Rosutdelningen fick alla att hoppas och vilja och längta, och läraren att, efter ett par minuter av viskningar, avundsjuka blickar och spelad likgiltighet, säga att sådärja, nu räcker det. Nu återgår vi till andragradsekvationerna. Även om andragradsekvationer tedde sig gräsligt oviktiga i skuggan av rosorna och korten.
Sedan var det alla-hjärtans-dagfest i någon lokal någonstans där det bara spelades kärlekssånger och alla (jo, gymnasietjejer har en tendens att se ut som små kloner av varandra) hade pyttesmå linnen, push-upbehåar för 79 kronor på h&m, och hjärtdekaler på strategiska ställen. Jag gick alltid hem sent på natten och kände mig ganska olycklig.
3 kommentarer:
Tack och lov så hade vi aldrig några sådana där grejer när jag gick högstadiet/gymnasiet. Hade nog blivit rätt lustigt på gymnasiet i den klass jag gick med tanke på att vi var fyra tjejer och resten killar i klassen....*s*
Kommer också ihåg det där. Det var inte speciellt kul. Vi hade röda och gula nejlikor. Gula var "vänskapsblommor", men de kändes mest som ett tröstpris... Bästisarna gav varandra gula nejlikor för att inte gå helt lottlösa.
Instämmer med fru A , tack och lov hade vi aldrig något sånt när jag gick högstadiet eller gymnasiet. I gymnasiet. Låter jobbigt.
Skicka en kommentar