La touche suédoise

Man åker till ikea för att handla några värmeljus, och tre kvart senare befinner man sig med en fullpackad vagn med allehanda småmattor, orkidéer, åtta vaser, ett par sidbord, tre bäddset och en badrumsvåg. En vitlökspress, en vattenkanna och ett trepack vispar.
Men inte i kväll. Inte en pryl. Jag orkade liksom inte. Hela grejen kändes oinspirerad och trist, och pepparkakor och glögg på rea är ju fruktansvärt charmlöst. Jag gillar inte Ikea längre.
Och i vartenda demonstrationsrum; minst en detalj i furu. (Personligen inreder jag hellre hela lägenheten i violett plexiglas än låter ens en smörkartongshållare i furu komma över min tröskel.) La touche scandinave. Och givetvis charmiga prickar över vokalerna på alla dessa infantila möbelnamn.
Reflektion från en fransyska: Alltså de här outtalbara namnen... Varför? H&M kallar ju inte sina linnen för Kvörka och sina leggings för Gosig?
Egen reflektion: H&M har också fattat värdet av att byta ut kollektioner från och till. Ivar och Billy har gjort sitt.
Ikea har verkligen blivit en jättesuccé sedan de öppnade i Montpellier - tidigare var man tvungen att åka till Marseille, men nu pryder den blå klossen sin plats på Odysseum. Och folk vallfärdar. Ikeas varumärke måste vara ett av de starkaste i världen. Helt otroligt. Svenskar världen över förknippas numer med gör-det-själv-hyllor i wellpapp och tvättkorgar i plast.
Jag tyckte inte att det var det minsta lustigt när jag var på middag hos min vän R i Tokyo, och hans fästmö dukade fram maten på underlägg från ikea, och tände värmeljus i hållare från ikea. Ja, svenska, va?, säger hon. Mm. Fast väldigt Made in China.
Jag tycker inte heller att det är roligt om folk kommer hem till mig och kan peka ut och benämna varenda möbel jag har.

Jag vägrar högtidligen ikea.