Och ett piano

Tomma stolar, regntunga skyar. Ett piano som spelar någonstans. Det får mig alltid att tänka på Taiwan. Jag tänker mycket på Taiwan nu. Där hörde man alltid pianomusik som letade sig ut till gatorna genom de öppna fönstren. Där upplevde jag pianotonerna som någonting som inte hörde dit, som någonting som kom någon annanstans ifrån. Arkaiskt.
Här, i ett annat land, ett annat liv, är staden som gjord för en stilla sonat på piano.
Jag drömmer om fönstret mittemot. Tunna gardiner och en vacker parkett. Och Sonate clair de lune. Månskenssonaten. Beethovens nummer 14. Märkligt vad vissa saker fastnar. Och andra inte.