Sedan jag blev gravid har jag tyckt att den franska sjukvården varit oerhört bra, om än något... överdriven.
Och jag kan tycka att det känns lite överflödigt att göra en bäckenröntgen innan förlossningen, även om det är så att jag är ganska smalhöftad - 24-25 tum, eller hur man nu mäter? ;)
Jag är rädd för att bli rekommenderad kejsarsnitt, någonting jag verkligen vill undvika. Jag känner mig så förberedd och trygg efter kursen vi gått, jag har tränat avslappning och visualiserat förlossningen miljoner gånger... Så jag vill inte få veta nu -på mållinjen nästan - att jag inte ska få uppleva det. Ingen av de som jag känner som har fött barn har gjort en röntgen, så det verkar inte som en rutinundersökning. Men vi får se.
Dessutom har jag till och med lyckats övertyga flygplatspersonal om att det inte är bra att gå igenom metalldetektorn för en gravid kvinna. För att några månader senare lägga mig i en röntgenapparat? Ologiskt.
7 kommentarer:
Jag gjorde faktiskt också en bäckenröntgen i slutet av min första graviditet. Barnmorskan tyckte att jag var så liten och smal att dom skulle kolla hur rymligt mitt bäcken var. Efter bäckenmätning kom dom fram till att det gick utmärkt för en bebis att passera där och det visade det sig sen göra , två gånger. Vet inte hur vanligt det är i Sverige men tror inte att det görs rutinmässigt. Det ska ju inte vara bra att röntga sig när man är gravid.
Jag önskar att de hade gjort en bäckenröntgen på mig. Då hade jag sluppit ett katastrofsnitt när tvillingarna föddes. Men det är ju sällan som bäckenet är för smalt. Inte ens den minsta bebis skulle lyckas komma igenom mitt bäcken sa de efteråt. Det gick ju bra ändå. Jag fick två friska bebisar och fem år senare föddes killarnas lillasyster – med planerat snitt.
/Sara – som läser ofta men sällan kommenterar. Har bott i Frankrike och i Italien, så jag stillar min längtan tillbaka med din blogg. :)
Thérèse; Det är nog samma här, jag är ju verkligen ingen bredhöftad Jennifer Lopez-typ, men jag har tänkt att man ändå är skapt för att kunna föda barn.
Sara; Oj, ja där ser man att det kan vara bra med övernitiskhet!
Men jag hoppas att de kommer att säga att i mitt fall är det inga problem att föda, jag vill nämligen inte snittas, även om planerat snitt verkar bättre än katastroftypen...
Vad roligt att du skriver ett par rader, förresten det blir jag glad över!
Det är tydligen mycket ovanligt att man har för trångt bäcken i vår del av världen. Om jag har förstått det rätt är bebisen vanligtvis anpassad efter mammans bäcken men om man äär väldigt kort (under 150 cm) kan det bli problem likaså om man under uppväxten har drabbats av undernäring (inte så vanligt vare sig i frankrike eller sverige). Men better safe than sorry, nu kommer du ju få veta att det helt säkert går!
Jag fick veta, en vecka innan beräknad födsel, att jag skulle fà kejsarsnitt. Det var pga att lillen beräknades vara stor och jag är liten..Ja det blev en chock! Efter att i nio mànaders tid gàtt och tänkt pà en vanlig förlossning, övat andning, haft föreställningar om smärtan, bestämt smärtlindring, varit nervös över när vattnet skulle gà...Ja allt sànt. Det blev naturligtvis jättebra ändà, men inte alls vad jag hade tänkt..
Frida, ja, det är sant. Men jag gillar inte at bli strålad... ;)
Hannah; Jag kan tycka att det där kanske man kan kolla tidigare än så sent i graviditeten, när man är så fokuserad på hur man vill föda!
Jag frågade min BM innan jag skulle föda förra året. I FR är det vanligt att man gör bäckenröntgen men inte i Sverige och min fars fru var nära nog chockad över att jag inte erbjöds denna finess (jag är tio cm längre och ganska mycket mer bredaxlad och sånt än hon). Tydligen är inte nyttan med röntgen bekräftad så pass att man gör det rutinmässigt i Sverige (KI har gjort en studie om detta).
Bebisars huvud inte är "hårt" utan formbar och att (du har ju ont i ryggen pga det) man är även självmjukare och mer formbar än vanligt. Jag håller tummarna!
Skicka en kommentar