Oj, vilket höstrugg. Nu är det dags för kofta. Och gärna höststövlarna, men jag misstänker att jag får svårt att få ned mina anklar i dem. Det känns lite overkligt att titta på sitt bleka ansikte över kanten på yllekoftan och tänka att man nyss var solbränd och sprang runt i små klänningar.
Men hösten har sina fördelar; tända ljus till morgonkaffet och inga tvångstankar om att man borde gå ut och njuta av det fina vädret.
Jag skulle helst ligga med fötterna högt idag, men har rendez-vous med Madame V och Mademoiselle T. Och middag med svärföräldrarna ikväll. Som kommer att pressa oss hårt på förnamn och kön på bebisen. Som de är övertygade om att vi vet, men vägrar tala om.
Men sanningen är att vi inte vet om det är en blå eller rosa bebis, och vad gäller förnamn så har vi kommit på alldeles för många fina för att kunna välja.
Så jag slänger en längtansfylld blick på soffan, som jag inte får se förrän om många timmar.
5 kommentarer:
Hösten är mysig! Regn som smattrar mot fönsterrutan och en god bok i soffan, ah! Om man inte bor i Göteborg förstås där det regnar för jämnan och är höst från augusti till maj.
Visst är det helt otroligt inriktat på om det är en kille eller tjej? Jag stod och höll i ett plagg som var lite åt det turkosgröna hållet, varpå expediten direkt fågade om det var till en kille, annars hade de så fina saker i rosa. Eller vitt om jag inte visste. Inget färgval här inte :-)
Appropå något annat så har jag blivit fast i ärtor och parmesan med svartpeppar. Ibland tillsammans med tex pasta, men å vad gott det är utan något annat. Får se om jag kan sluta efteråt bara :-)
Nadia; Det är då vissa åker till Chile istället. ;)
Anonym; Ja, det är helt absurt! Och jag tycker att det är svårt att hitta neutrala kläder, det mesta är som sagt tjejigt eller killigt.
Ärtor och parmesan är helt klart underskattat. ;)
Ja, det hade du också gjort om du bodde i Göteborg, tro mig :)
Nadia; Möjligt. ;)
Skicka en kommentar