Huvudet på spiken

Bodil Malmsten - författare och svenska i frankrikeexil - skriver på sin blogg:

"Det är inte bara vad gäller Sverige och Frankrike det är skillnad på hur människor är och beter sig - något så olikt som New York och Paris vad gäller folks förhållande till sina fordon har jag aldrig observerat.
Där bilarna i Paris står på varandra, på snedden och tvären, på trottoarer och gator, övergångsställen, buckliga, repade, står bilarna i New York perfekt parkerade på för ändamålet avsedda platser och utan minsta rispa.
Att det skulle handla om principen med nolltolerans för alla brott tror jag inte, det måste vara medfött i något rakt nedstigande led från Henry Ford."

I Frankrike tror jag ibland att folk går in för att ha den buckligaste, skitigaste bilen. Det spelar ingen roll om man har en månadslön på 6000 euro. Kan man fortfarande köra sin 15 år gamla renault så gör man det. Så har man alltid någonting att klaga på.

Oh; det finns ett undantag. Hemmafruarna i de residentiella kvarteren. De kör inte buckliga rishögar när de ska hämta les bambins vid privatskolan, den katolska, där man fortfarande kan se en och annan krokryggad liten syster smita in genom portarna. De kör fyrhjulsdrivet. Och parkerar i rondellen som jag behöver ta mig igenom för att köra in genom min port. Jag vevar alltid ner rutan och väser Madame, det här är ingen parkering. Det är en rondell.
En manifestation av mitt missnöje som aldrig har skänkt mig någon tillfredsställelse. Bara slöseri med energi.