Ostron, skaldjur, sjöborrar och bläckfisk hör till de setoisiska specialiteterna... Jag håller mig till skaldjuren. 
Sjömanskyrkogården vilar på terrasser i olika plan, och en klar dag kan man se Algeriet i horisonten. Var det någon som sade i alla fall, men det bör man ta med en nypa salt.
Poeterna Paul Valéry och George Brassens kom från Sète och är begravda här, men jag vet faktiskt inte riktigt var...
Det kan kännas som att lilla Sète med sina 50 000 invånare har lika många restauranter som människor. Och man kan ofta njuta av trottoarserveringarna året runt.
C framför en av de smakfullt (?) dekorerade husfasaderna. Nej, det är inte en cirkus, det är en restaurang!Hamnstaden Sète är en av Frankrikes största fiskehamnar, och gatorna kantas av mängder av restauranter och barer där söndagslediga dricker pastis och njuter av ostron med rosévin på trottoarserveringarna. Oftast efter ett besök på Les Halles, Sètes stora marknad, från vilken jag alltid går med kurrande mage och glupande aptit.
Ett annat måste i Sète är le cimitière marin, den enorma sjömanskyrkogården med utsikt över Medelhavet.
5 kommentarer:
Vad härligt det ser ut. Fina bilder på vackra miljöer.
Vad fint! Brassens sjöng ju att han ville begravas på stranden i Sète. Kanske kan du leta där?
Här har du texten: http://www.stdteco.ca/~rg/ch_b021.htm Nu ska jag lyssna på den! Blev så sugen på det! :-)
Så vackert!
Det är tur att jag har din blogg när längtar efter Medelhavet blir för stark! :)
Sète besökte jag som hastigast för många år sen. minns att det var väldigt mysigt och har länge velat åka tillbaka , blir inte direkt mindre sugen nu när jag ser dina vackra bilder.
Nässelblom och choklad; Sète har en lite ruffig sida som jag gillar, det känns vädligt genuint!
Fred: Ah, det kanske var en ledtråd? Nu ska jag också lyssna på Brassens!
Sara; Längtan till sverige kan också slå till ibland, faktiskt...
Thérèse; Det har hänt en del med Sète, de har rustat upp fasader och gjort det lite mer tillgängligt, så det är faktiskt finare nu!
Skicka en kommentar