Jag frågade min läkare om hur man känner att det är dags för bebisens ankomst. Jag har alltid tänkt att man några dagar innan känner tecken på att det är på gång.
- Nej, sa hon. Det finns egentligen inga fysiska tecken.
Men sedan tillade hon att det finns signaler: Om man helt plötsligt blir vansinnigt trött och sover sig igenom två dagar så kan man se till att väskan är packad.
Tecken nummer 2: Om man börjar städa hela huset från golv till tak, rensar ur garderoberna och skrubbar badkaret och ugnen är det förmodligen också dags.
Jag har varken det ena eller det andra. Tvärtom, jag sover sämre än någonsin, och städning... ja, det är inte på någon all time high.
Min svärmor Jacqueline ställde sig och kokade en kanin innan vart och ett av hennes barn föddes. Och jag vill precisera att Jacqueline inte är någon fatal attraction bunny boiler à la Glenn Close, utan att i Frankrike äter man gärna kanin.
Men det låter ändå som ett alarmerande tecken:
- Älskling, kör du fram bilen? Nu är kaninen kokt!
2 kommentarer:
Det är den sista väntan som är jobbigast. Och jag gick bara över 3 dagar inna jag visste (vattnet gick) att det var på g.
Tänk om man kunde ha en sån bra grej som att koka kanin! :-)
Jag räknar med att gå över tiden, eftersom min tvillingsyster gjorde det, och eftersom jag inte känner MINSTA tecken på att det kan vara dags!
Men nu längtar jag till dagen D!
Skicka en kommentar