November 2007

I november förra året kunde vi slappna av lite, C hade återhämtat sig hyfsat från facialparalysi och ögonoperation, och vi såg fram emot Japanresa och att snart få återse europa igen. Men hjälp, vad bleka vi var! Taiwans brännande sol når inte ner genom luftföroreningar och tyfonregn...

Jag försökte insupa och ta till vara på varje ögonblick i Taiwan, man uppskattar alltid någonting mycket mer när man är på väg därifrån. Paradoxalt nog. De kinesiska marknaderna är en av sakerna jag saknar...

Taipeis "tokyowannabe-kvarter", mitt favoritkvarter. Högljutt, levande... Pulserande och vibrerande. Alltid i rörelse, aldrig stilla.

En av grejerna jag inte saknar är kaffet i Taiwan. Och Starbucksbesöken där kaffet är gott (och varmt, och inte innehåller ett kilo socker) var nödvändiga. Absolut livsnödvändiga.

Men maten, maten, maten! Jag längtar tillbaka till Taiwan bara för att få besöka mina favoritrestauranter igen! Bilden är från ett av våra lunchställen: Kyckling på japanskt vis med grönt te och misosoppa!

En bild från väntrummet hos tandläkaren där jag också var förra året... Vilket påminner mig om att jag måste boka tid för nytt besök. Men det blir nog tyvärr utan pastellfärgat väntrum och sammetsmjuk kanin. Dessutom hade min tandläkare i Taiwan stora teveskärmar framför stolarna, och slängde åt patienterna en fjärrkontroll så att man skulle kunna roa sig med CNN eller japanska matlagningsprogram medan han gjorde sitt.

Jag har en släng av taiwannostalgi, och tittade på bilder från förra året vid den här tiden på året. Och längtar tillbaka... En asienförälskelse är ingenting som går över, någonsin. Trots att livet på Taiwan var så oerhört utmattande, intensivt, tröttsamt och frustrerande så skulle jag göra om det i morgon, om jag hade chansen.