onsdagen den 5:e november 2008

Nu börjar jag strö små förlossningsanekdoter omkring mig

Jag varnar i alla fall innan, eftersom förlossningar inte tillhör allas favoritsamtalsämnen. Det är fömodligen bara vi nyförlösta som älskar att prata om dem?

Förlossningsläkaren Bruno - som hela tiden var beredd att gå in och göra kejsarsnitt om jag eller Véra hade visat minsta tecken på svaghet, fick jag veta efteråt -
och jag var omedelbart du med varandra, vilket jag tyckte var skönt. Dessutom var han ganska rolig.
Bruno: Jag vet att vi inte har känt varandra särskilt länge, du och jag, så jag hoppas att du ursäktar att jag går så här fort fram.
Jag: För någon som kom in här för fem minuter sedan tar du dig verkligen friheter, måste jag säga.

Efter 18 timmar i en förlossningssal känner man sig ganska intim med alla närvarande, och man bryr sig inte särskilt mycket om hur många personer som undersöker en. I alla fall inte efter morfinsprutor (någon sorts derivata som skulle få mig att sova en stund, men som gjorde mig ganska uppsluppen och mer än salongsberusad) och fem påfyllningar på epiduralblockaden (epiduralbedövningen var fantastisk! Jag förälskade mig omedelbart i narkosläkaren när bedövningen började verka).

Det var en kämpig förlossning, eftersom Véra var större än förväntat, trots att hon föddes efter 38 veckor
, och eftersom mitt bäcken var för trångt. Hon fastnade någonstans på vägen, och Bruno fick ta ut henne med sugklocka och tång. Jag ville bara att det skulle vara över, jag var så trött, och hade sådan huvudvärk, och orkade inte lyfta ett finger efter sex timmars intensivt krystande - jag har aldrig fattat det där med krystandet, jag tror inte att jag var någon krystbegåvning. Och jag trodde faktiskt för ett ögonblick att jag inte skulle klara att föda min dotter.
Men så fort jag hade henne på mitt bröst glömde jag alla de där jobbiga timmarna och det var bara bebisen som var viktig. Så viktig att jag inte brydde mig om någonting annat. Vi tittade på henne och kände på henne, tills Bruno frågade:
- Men vad är det för någonting? Pojke eller flicka?
Vi hade inte ens tänkt på att se efter, vi bara beundrade det här nya lilla livet.

Dagen efter hade jag ont i hela kroppen - enförlossning är ändå någonting ganska fysiskt - och jag var övertygad om att jag aldrig, aldrig skulle kunna återhämta mig från prövningarna, men efter en vecka kände jag mig i fin form igen. Och skulle möjligtvis kunna tänka mig att göra det igen. Det en fantastisk upplevelse. Obeskrivlig.

9 kommentarer:

Thérèse sa...

Åh vilken berättelse , känner igen mig mycket. Har haft två ganska jobbiga förlossningar och båda slutade med sugklocka. Visst skulle jag kunna göra om det. Stunden när bebisen har kommit ut och man ligger och bekantar sig med det nya livet är så underbar så jag saknar ord. Helt magiskt. Du förstår garanterat känslan jag försöker beskriva. Jag brukar inte vara på facebook så mycket men nu kan jag inte låta bli att då och då gå in och titta på din underbara dotter. Kram

gwendolen sa...

Grattis till dottern! Jättefin liten tjej. Vad skönt att förlossningen, trots all tid det tog, gick bra :)

KARLAVAGNEN sa...

Från en som inte har barn: det var väl ändå en ganska mild och faktiskt humoristisk beskrivning!

Lisa sa...

Så roligt att läsa! Har också tänkt skriva om min förlossning, men inte vågat - än... (Det var ju lite dramatiskt för att hon kom för tidigt.)

Skönt att det gick bra för dig. Tyckte också att epidural var fantastiskt! Men att krysta så länge låter hårt. Men visst är det en fantastisk upplevelse, en kick! Vill gärna göra om det snart ;)

Sara sa...

thérèse; Pa nagot sätt känns det ssom att en jobbig fÖrlossning gjorde allt sa kanslosamt, och det var, trots allt, verkligen magiskt!

Gwendolen; Tack!

Karlavagnrn; Men jag skulle kunna prata om stygn och blodforlust ocksa! ;)

Lisa; Nu, tio dagar efterat skulle jag kunna gora om det! nu kanns det bara som en magisk upplevelse!

Nässelblom och choklad sa...

Hur jobbigt det än är, glömmer man allt efter ett tag. Det är ju hur fantastiskt som helst att ha en liten bebis att nosa på. Hon är så otroligt söt! Skriv vad du vill, de som inte vill läsa kan ju avstå. Men jag trivs alltid bra här hos dig.

KARLAVAGNEN sa...

Kom igen och ge oss alla läbbiga detaljer då. Det är ju din blog! Jag står pall. Har redan hört det mesta av väninnor och kollegor!

Mi sa...

Ha! Med den där rubriken förväntade jag mig en story om hur narkosläkaren drog ut moderkakan med tänderna (eller nåt sånt) och tänkte let's se hur det ser ut à la Sara - men som alltid - smakfullt och elegant.
Känner mig lycklig med dig åt det storartade som händer dig!

Sara sa...

Nässelblom; Ja, nu skulle jag gladeligen göra det igen, nu minns jag bara lyckan när hon väl var i min famn!

Karlavagnen; Haha, jag vet inte om jag vagar lämna ut alla detaljer... ;)

Mi; Jag vet att du älskar att prata moderkakor! ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...