Sedan några månader har jag gått och pratat med någon, som det heter. Vilket innebär att jag träffar en psykolog och då och då, för variationens skull, en psykiater.
När jag blev gravid med Véra hände det någonting, det var som att jag var tvungen att ta tag i, och göra mig av med saker som jag - på psykologjargong- haft i bagaget.
- Madame Thibault, efter vad ni har upplevt så är det inte konstigt att ni reagerar och känner som ni gör, säger min psykolog Christelle ofta.
Men i går var det enda jag kunde tänka att jag önskar att hon kunde sluta kalla mig Madame Thibault. Det känns så märkligt främmande, det är inte jag. Det är möjligtvis min svärmor och min svägerska, men inte jag. Men jag har inte vågat be henne kalla mig vid förnamn.
Och ibland blir jag bara så less på det här analyserandet och skärskådandet av mina reaktioner och känslor, och jag vill bara lägga av och säga till Christelle att jag inte behöver henne längre. Och så säger hon att vi ses nästa vecka, Madame Thibault.
5 kommentarer:
Visst blir man less ibland på vända-in-och-ut på känslorna. Men ta en paus om det inte ger något för tillfället kanske?
Utan att veta så mycket om dina "ärende" vill jag bara säga: se upp så att hon inte gräver efter saker som inte finns! Framtidsfokus, använder hon det någonting? Om det inte hjälper dig och om det tom är jobbigt så tycker jag också att du ska fundera på en paus. Jag tror att inget ger dig mer än att fokusera på din bebis och kärleken i er lilla familj. Kanske är jag en nobody, men gärna en vän =) Ha en bra dag med Vera!
Kämpa på. Det lönar sig säkert att du ventilerar ordentligt. Men som Ingela sa; Du kanske ska söka dig till någon mer lämplig om det känns fel? Du ska känna att samtalen ger något - inte bara känns svåra.
Ta hand om dig och prinsessan! <3 Kram!
Ja precis! Ta en paus! Känner du att du inte behöver henne längre, så lägg ner - ta en paus! Lita å dina känslor hjärtat! Kanske hon hjälpt dig en bit på vägen men att nu behöver du hjälp av någon helt annan, eller kanske inte alls?!
Kanske du kommit till en punkt där det räcker att prata med någon som du verkligen litar på.
Stå på dig Ms. Veramamma
Ingela; En paus kanske inte är så dumt ibland...
Emma: Det är sa det känns, att jag helst vill se framåt!
Madde; Jag vet att jag behöver det - också - men just nu är jag så fokuserad på lilla prinsessan!
Karlavagnen; kloka ord, måste nog verkligen fundera på vad jag behöver!
Skicka en kommentar