Jag skriker så att väggarna skakar (så får grannarna något att tala om idag också). Något i stil med att jag är så jävla less på att du alltid gör så här eller varförkandubaraintepratamedmig. Och jag vet precis vad han kommer att svara. Det vet man efter sex år tillsammans. Irriterande och tryggt. Je te connais par coeur. Jag kan dig utantill, känner dig med hjärtat. Sedan låser jag in mig i badrummet, tänker skilsmässotankar, river toapapper i småbitar och gråter högljutt i en timme medan han byter på Véra och - fan vad frustrerande - håller sig helt lugn.
Och nu känns det okej. Vi ska käka kinesiskt och dricka bubbelvin, som vi har haft i kylen sedan vår sexårsdag men aldrig hann dricka. Den passar fint i kväll med saltstrimmiga kinder och mjuka ord.
Det här med kärlek... Svårt, svårt. Och enkelt och självklart också. Men det tar på krafterna.
Och kom nu inte och säg att ni aldrig bråkar med varandra?
15 kommentarer:
Det later precis som i vart äktenskap, det kunde lika gärna varit jag och min C!!
Jag hittade din blogg när jag googlade på "liljekonvalj + frankrike" för att ta reda på varför man ger varandra blomman den 1:a maj... Sedan dess är jag fast och tycker det är jätteroligt att läsa om ditt liv i Frankrike. Jag bodde fyra månader i Annecy för två år sen och saknar landet mycket!
Det där med kärlek är inget att fundera över - man kommer ändå aldrig fatta varför den kan vara så jobbig och samtidigt så underbar.
God Jul och lycka till med flytten! /Ulrika
Hey babe, du är nybliven mamma med hormoner, ni ska flytta och du har massor med tankar om allt möjligt...
Inte så konstigt att det är litet slitet just nu. Tycker det låter normalt. Skönt att han är så lugn!
Hoppas maten var god! Nu fick jag lust på kina mat...
Det är helt OK att känna som du gör. Låter mera som normala hormonsvängningar än den riktigt svåra postpartumdepressionen.
Har precis kikat in här men det verkar som om du också är utsatt för ett antal kulturkrockar kring det här med bebisar och amning t.ex.
Min dotter har bott i Frankrike sen hon var 18 år. Hon är nu 35 och skall få sin första bebis i vår. Gift med en fransman hon också. Det ska bli intressant att se hur det går där med de olika inställningarna till barnaskötsel inklusive amning. Barnet skall redan från början läggas i eget rum t.ex. Sånt gör man ju inte i Sverige, där "samsover" man t.o.m!
Om du vill få en annan svensk vinkling på hur det är att bo i ett annat land så kan du kolla på min blogg: http://sydfranskby.blogspot.com
Där berättar jag hur vi,maken och jag, något äldre och förbi bebisstadiet upplever vårt nya hemland södra Frankrike sedan i augusti!
Jodå, vi bråkar också. Eller rättare sagt: jag bråkar. Och min man är alltid helt lugn.
Vi bråkar. Eller jag är lugn. Iaf oftast och till en början, sen är det jag som gråter. Och det vi bråkar mest om är pengar och vardagsgrejer (typ städning).
Klart man bråkar ibland, men ärligt talat så är det inte så ofta. Mer mer ofta sen Ida kom till världen vilket beror på sömnbrist och för att vi är hemma båda två på dagarna. David är också en lugn man vilket är bra för annars kanske det skulle vara bråkigare. :-)
haha, fan låter som mig och min fransman. han är lugn och jag får panik. konstigt, för det var väl så att skandinaver är kalla och medelhavsfolket har hett temperament? .. :P ;)
kram becky// i london (med fransman;)
Jag tänkte faktiskt på det där bara för någon dag sedan, när jag läste att författaren till en av de bloggar jag läser inte bråkar med sin pojkvän/fästman (http://overrated.blogg.se/2008/december/you-and-i.html). Det verkar nästan finnas två olika skolor där - de som aldrig bråkar och de som gör det på stadig basis och rejält. Själv är jag 100% en bråkstake, och min sambo med. Vi måste få rensa luften ibland. Tappa humöret, bli arga och ledsna och sedan bli vänner igen. För min del tycker jag det låter som ni har ett ytterst "normalt" förhållande, även med bebis och flytt borträknade. Jag fattar inte hur man gör om man INTE bråkar. Går man runt och håller inne med vad man känner då? Sväljer man en massa saker? Eller spelar man ett spel där man aldrig låter den andre komma en riktigt nära? Hur!? Jag fattar verkligen inte. Jag kan inte se att det skulle finnas några nackdelar med att bråka (så länge man far ut inom rimliga gränser, man måste ju alltid behålla respekten för den andre och inte häva ur sig vilka elakheter som helst) förutom att det är tråkigt just i stunden. På sikt ser jag verkligen våra bråk som något nödvändigt då och då, och något som hjälper oss att utvecklas i det långa loppet. Hoppas stormen lagt sig och att ni blivit vänner igen vid det här laget!
Har du också en lugn man? :) Jag med! Jag kan skrika och gorma om de mest fjuttiga eller stora saker och han är alltid lika lugn. kan vara lite irriterande ibland...
Håll ut!
Graviditetshormoner, postpartumhormonernas berg- och dalbana och tröttheten på det är riktigt jobbigt. Inte så konstigt att allt känns svajigt när det händer så mycket med kroppen! Men det blir bättre allteftersom (ja, även om jag ibland tvekar lite på det i det stora nu med jobb, en ettåring och tre månader kvar tills nästa kommer ut...).
Men skönt med en lugn man... jag har också fastnat för just den modellen :-)
Jag minns själv att jag hade vissa märkliga reaktioner troligen på grund av graviditetshormoner. Minns en gång när jag hade lånat ut en penna och inte fått tillbaka den. Blev jätteledsen. Normlat hade jag struntat i det , det var en helt vanlig bläckpenna jag tror jag hade fått med mig från en bank så ingen jag inte kunde bli av med. Fattade nog inte heller min reaktion.
Ni verkar ha ett helt normalt förhållande. Alla förhållanden har toppar och dalar och självklart är det en stor omställning att få barn.
Jag har inte träffat den jag träffar mer än sen i somras , även om vi känt varandra längre, och vi bor inte tillsammans så inga bråk än.... Får väl se i framtiden.
Vi svenska tjejer är kanske mer temperamentsfulla än vi tror. Jag skriker och gråter, han håller sig lugn o tröstar =)
Ta det från en som a) bevittnade er vackra vigsel b) vuxit upp i ett hem där alla former av gräl var förbjudna: Skrik på när det känns så! Det renar, rensar och förenklar, inte just i stunden men väl efteråt.
Skicka en kommentar