I dag är det sex år sedan jag kysste C för första gången. Han var doktorand på vetenskapliga fakulteten på universitetet i Montpellier, och jag studerade franska på fac de lettres.Dagen efter analyserade jag kvällen in i minsta beståndsdel med H och L (som tjejer gör), över en flaska vin och lite ost. Jag skämtade och sade att det här var nog mina framtida barns pappa. Två dagar senare stod han utanför min dörr med ett stort fång rosor, hemkommen från en kongress i Bryssel, där han skippat sista dagen för att åka hem och ta med mig ut på restaurang. Sedan dess har vi varit tillsammans, och nu är vi en familj på riktigt.
Hur som helst, vi har firat med pepparkakshjärtan och överraskningspresenter till frukost. Champagnen får vänta tills vi är i lugn och ro på Korsika.
4 kommentarer:
Precis så är det – både svårt, enkelt och självklart på en gång.
Grattis till era sex år tillsammans!
Grattis , vilken fin historia , alla förhållanden har väl sina toppar och dalar men man vet ändå att det är rätt på något sätt.
Egentligen är det ganska ofta som man vill gratulera dig till C! Så grattis till det liksom (han är även väldigt mycket snyggare än Fredrik Reinfelt).
Tackar... och jag tycker också rent objektivt att C är snyggare än Freddan!
Skicka en kommentar