Ibland fâr jag frâgor gällande engelsk grammatik.
Du genre: Använder man on-going present här?
Varpå jag tänker "What the f**k is on-going present?" och mumlar någonting undvikande, eller ber om mening och kontext för att kunna använda min språkliga intuition.
Vad gäller grammatik går jag på feeling. Totalt.
Vilket fransmännen inte tycks förstå. Grammatik är liksom en av humanismens grundpelare här i de latinska delarna av världen. It's a pure love thing.
5 kommentarer:
Hahaha, det är jätteroligt här på mina engelskalektioner. För då snackar vi om vissa ord till exempel (det är ju en pratkurs detta, ingen grammatikkurs, tack gud), och så frågar nån "vad är adverbet av det?" Och jag ba eeeeeeh, får tänka i en minut innan jag kommer på vad adverb är. Jag bara... kör på.
Jag är som du i det fallet. Vid första samtalet med min svensklärare i gymnasiet råkade jag avslöja mitt fundamentala ointresse för grammatik. Det uttalandet förföljde mig i tre år, kan jag säga.
Fransmännen är dessutom lika bra på fransk grammatik som om de hade lärt sig det som ett främmande språk. Gissa vad jag svarar när min man har frågor om svensk grammatik: "Eh, jag vet inte..."
Johanna: Haha, samma här!
E: Ah. Inte sâ bra att säga till en svensklärare. De kan ta det personligt. :D
Hanna: Jag vet! När C läste svenska kunde han ställa massa frâgor om grammatiska regler jag aldrig hört talas om.
that's why I hatar franska :)
Skicka en kommentar