Mellan mig och Manu brast det direkt i personkemin. Han tog varje tillfälle till att försöka preja in mig i buskar och rabatter, han gav mig onda ögat, och försökte hela tiden gå en kortare väg än den vi betalat för. Ni fattar ju. Och varje gång jag försökte ta upp det med honom så visade han ögonvitorna, strök öronen bakåt och fladdrade med överläppen. Gulp.
Jag var skiträdd. Han ser liten och harmlös ut på bilden, men skenet bedrar. Hur som helst överlevde vi. Och det här är ju sådana saker man måste utsätta sig för som förälder. Ponnyridning.
11 kommentarer:
Shetlandsponnyn är ilskna varelser, true story! Vänta tills tjejen din är lite äldre och får rida med riktiga stora hästar, mycket snällare till sinnet. Oftast alltså.
-Flicka
Läbbigt!
Ponnyridning is the best! Fast mina killar uppskattar det inte alls som jag gör - kommer att bli ensam i stallet även framöver.
Ponnyridning är en utmaning även för mig, kvinnan som gav hästrädslan ett ansikte...
Hon ser ju superlycklig ut lilla Véra! Mina barn har också fått prova på ponnyridning, men här är det alltid hjälmen på som gäller! Ett annat tänk här i Sverige kanske?
Hursomhelst så hoppas jag att hästar inte blir något intresse för dem senare i livet, själv är jag nämligen som du, lite småskrajsen, även om det är en liten och söt ponny :)
Anna
:-) det är då man måste styra hästens huvudet ut från väggen, bilen, trädet eller vad det nu än är de försöker preja in dig i. Man "kortar" helt enkelt av tygeln på motsatt sida...
En liten aning hysteri i moderns leende? Skönt att ni överlevde!
Flicka: Ja, men helt folkilsken! Kanske är som med hundar, ju stÖrre desto lugnare och snällare?
Anonym: Man ser pâ mitt ansikte hur obekväm jag är med hela situationen...
K: Haha, du fâr muta dom!
Frida: Jag vet! Jag är skiträdd, även för de smâ!
Anna: Jag var fôrvânad över avsaknaden av hjälm, trodde att det var obligatoriskt, men inte här...
Karlavagnen: Ok, dâ vet jag. Tills nästa gâng. ;)
Molly: Haha, jag var lika rädd som jag ser ut!
Nej man måste inte, man skickar pappan/morfar/kompisen eller vem som helst för att slippa. Det finns gränser för vad man ska stå ut med och stora djur går bort.
Kram! Maria i Norrbotten
Kunde inte låta bli att skratta lite åt detta =) Söt är han iaf och ridning är ju aldrig fel! Tyvärr var det lite svårt att flytta med vår islänning till Berlin så för min del får det bli i Sverige nästa gång ;-)
Haha, ja den ser gullig ut men jag vet att de där sötaste ofta är ilskna små varelser, lite som taxar kanske..?
Skicka en kommentar