Väntar fortfarande. Men hösten är vacker så att hjärtat nästan brister. Jag hade tröttnat på evig sommar och hetta och njuter av regn, vind och en vemodig skönhet som andra årstider aldrig kan konkurrera med. Jag och C ska gå en långpromenad och andas, prata och provköra nya kameran. Kanske slinka in på ett café, dricka varm choklad med grädde, handla varma kastanjer, sparka i löven...
I väntan på ett höstmirakel.
4 kommentarer:
Hej Sara! Vad spännande det är att följa med er väntan - och superjobbigt kan det kännas emellan, det förstår jag! Och känner igen. En sak jag funderat på är detta med svärföräldrar. Bor ni hos dem just nu? Och HUR KÄNNS DET? Frågan är ställd utifrån känslan att jag själv förmodligen skulle strypa mina välmenande svärföräldrar om vi bodde under samma tak och tog hand om mitt barn tillsammans någon längre tid. Men vad tycker du? Vad gör det lätt eller svårt? Några tips? Om du inte vill svara behöver du ju inte - här kommer jag nästan och beställer ett svärmorsinlägg:). Strunta i det om du vill.
Vad mysigt det låter, hoppas att det blev en skön promenad bland höstlöven. Kanske café också. Förstår att det är jättefrustrerande att tiden går och Cs lediga dagar men när det nu är som det är kan det bli bra dagar på andra sätt. Vackra höstlöv på bilden.
Precis så, hösten som du beskriver den. Det är det bästa.
Precis så, hösten som du beskriver den. Det är det bästa.
Skicka en kommentar