I väntan på Smulan ägnar jag mig åt en magbildskavalkad...
Vecka 20, den magiska veckan, den veckan då jag förstod vad fjärilsfladdret i bröstet, tröttheten och det lilla putet faktiskt var...
Vecka 21. Psykologen ville veta häromveckan vilken som var min och C:s reaktion på den här gömda graviditeten. Svar: Lycka. Öppna armar. En uppfylld önskan. Både hjärta och hjärna tog till sig nyheten omedelbart. En till dotter, så fantastiskt.
Vecka 24. Lyckan som lite grumlas av urnvägsinfektioner, blodbrist, streptokocker och massa ont. Och oro och skuldkänslor över att inte förstått tidigare att jag bar på ett barn. Stor lättnad att hormoncirkusen var över, och att jag och C blev som nykära. Njuter av Véra och sommaren.
Vecka 26. Tyckte jag var så stor, så stor. Girl, you aint seen nothing yet. Det där är vanliga byxor.
Vecka 31. Augusti. Jobbade mest. Och njöt av att vara riktigt rund och trind och trött och hungrig och ompysslad. Vi fann en harmoni, ett lugn. Vilade i det.
Vecka 34. Det är nog bästa tiden under graviditeten, jag stormtrides. Sockergrynet började skolan, jag var ledig och fokuserade helt på henne, Chris, och lilla bebisen i magen.
Vecka 36. En månad sedan. Dagen innan vi tog båten till fastlandet. Jag var orolig över att föda mitt på Medelhavet, men lilla Smulan hade ju verkligen inte så bråttom som vi trodde. Lilla Sockergrynet däremot, hade bråttom till Montpellier, men nu längtar hon hem och vill bara att bebisen ska komma så att hon får återse vännerna, skolan, parken och hemma. Älskade ungen!
Och nu. Beräknat release-datum är på fredag. Vecka 41. Fem dagar kvar. Summering: En ganska kort graviditet ändå, och underbar. Men nu får det räcka med navelskåderier. That's all, folks.
8 kommentarer:
Det är lite filmestjärnestatus över den tredje bilden. :)
Så fin du är! Jag är såååå nyfiken på lilla R!
åh gud vilken snygg och inspirerande blogg! Och du är ju vrålhet och på smällen bara det är en inspiration!
Är allt bra med dig och C nu då? Har C "blivit bättre" från sin depression eller var det nu var? Jag kommer ihåg att du bloggade att han hade psykiska problem.
Åh, jag hoppas bra saker för er. Och att ni är superdupernykära även utan bebis! (Mina föräldrar satsade ju nio år efter mig på en till bebis för att rädda något som inte gick att rädda och det vet vi ju hur det gick. :)
PS. Och jag önskar mig ännu fler Mpl-bilder! Kan inte få nog. :)
PS2. T'es si belle Sara.
Bisous
Underbara bilder, Sara! Lycka till nu!! Cari saluti da Roma
Du är jättevacker!
Jättefina bilder, du strålar på varenda bild, även om du har ont, ont, ont.
Lycka till på fredag, ser fram emot att få se resultatet!
Kram KArin
LOVE the second picture.You both look sooo happy!
xx
Johanna: Det är nog inte min förtjânst, mest omgivningens! ;)
Louise; Oh, tack!
Mia: Vi har sagt sâ här, att lilla R absolut inte är nâgot "klister" mellan oss. Och vad som än händer i framtiden så är R otroligt efterlängtad och önskad. Den enda kärlek man egentligen kan vara säker pâ är helt beständig är nog kärleken till sina barn, men den är enorm!
Anonym: Tack!
Karin: Oh, jag kan inte bärga mig, vill inte vänta längre!
Anonym: Thank you.
Skicka en kommentar