Jag må ha gett upp hoppet om att den här graviditeten har ett slut (säger som Lisa, det är nog bara en skengraviditet). Men aptiten är det inget fel på. Jag äter så att jag skrämmer mig själv lite. I går delade jag och Marion på flera hundra gram ost, och när osten var slut åt jag upp själva skorpan kring osten. Gott? Nä. Men i alla fall i skuggzonen kring ätbart.
3 kommentarer:
Känner igen känslan; "nä det blir nog ingen bebis!" när vår första flicka inte ville komma ut...men hon kom fram till slut!
Du får passa på att njuta av allt du får äta tills hon nekade titta ut, för det gör hon... Snart, jag lovar! :)
skengravid, thats the word!
Skicka en kommentar