Och den där personen, den människan, som tidigare fått dig att helt tappa förståndet, att helt... gå i bitar. Du var beredd att offra mer än vad du anade. Beredd att hoppa, beredd att betala ett alldeles för högt pris.
Vanligtvis utan ångervecka.
Så får du syn på personen. Den personen, den tidigare signifikanta, den du cirklat runt utan att kunna hjälpa det. Dragningskraften, vansinnet.
Du byter sida av gatan. Ser ned i asfalten, upp bland molnen, stirrar stint in i ett skyltfönster med joggingskor med respirationsförmåga. Skor som andas. Det gör inte du. Andas.
Du väntar på att ögonblicket ska gå över.
Den personen.
Och du tänker: Jag måste varit galen. Vad tänkte jag på?
Du känner: Ingenting.
Och du tänker att din mamma hade rätt. En gång till hade hon rätt.
Och du hade tur. Mer tur än du vågar erkänna för dig själv. Du gjorde ett val, och det valet var rätt.

7 kommentarer:
Vet så väl vad du menar...och kanske är det att bli vuxen när man väntar den där extra dagen med att kasta sig ut...och den dagen gör hela skillnaden!
Kram från trogen läsare i Rom -numera helt översnöat!
Det är en sån obeskrivlig lättnad när man äntligen bli fri. Och inser att man faktiskt gjort rätt. Att inte tvivla mer. Att det var så nära att man tagit ett beslut man skulle fått ångra. Kanske hela livet. Stor Kram till dig!
Fint skrivet.
Oj.. Kalla kårar.
Visst har vi alla varit där någon gång och efteråt inte fattat ett dugg! Vad är det som gör att man tappar sans och vett så totalt och när man "vaknar upp" är det som ni säger en lättnad. Vad är det som drar så starkt hos vissa personer att man inte kan stå emot?
A-M
Ja! Tyvärr tänkte jag fel i hela fem år (jag hade lite otur när jag tänkte ganska länge). Men till slut duckade jag för kulan. Tack gode vem-som-än-är-där-uppe¨. Tack för att du satte det på print. Det var skönt att läsa. Igenkänningsfaktorn var gigantisk.
Oh har du ett ex som fick ditt hjärta att brista i tusen bitar? Jag med! Ingen rolig period. Men lärorik. Jag undrar hur jag skulle känna om jag träffade honom. Men det vill jag absolut inte. Inte för mycket pengar. Finns fortfarande ett ärr kvar? Jag flyttade utomlands och fick veta att han hade "flyttat efter" till "min stad" med sin flickvän. Jag bävade för att stöta på dem... Bor inte där nu. Skönt.
Skicka en kommentar