Choco mon amour.

Confession time. Jag har ätit upp min förstföddas chokladrån. 

Jag vet. Jag är en hemsk människa. 

Eftermiddagskaffet kändes liksom inte komplett utan en liten dos choklad. Men visst, jag skäms. 

Precis som när jag i någon sorts postpartum-depression och hetsbantningsiver stal nonstop

 från den då 2-månader gamla bebisens första pepparkakshus. I ren desperation.

Nu ska jag handla nya. Samt lite vuxen godis till mig själv, kanske. 

För ärligt talat: De där torra chokladrånen - även om det lite förbjudna i ett stulet ögonblick kanske gjorde de lite mer spännande - gör ingen riktig chokladnjutare lycklig. Minst 70% ska det vara. 

Det är ju faktiskt bevisat: Choklad är bra för hälsan.