Man hör sig själv säga:
"Nu min lilla gumselumsa ska vi ta på oss strumpelumpor och gå ut på promme." Och sedan var man ju helt säker på att man aldrig skulle prata bebisspråk med sin bebis. I failed. Twice.
Jag hörde berättas om ett par som bestämde sig för att aldrig prata bebisspråk med sin bebis. Det resulterade i att barnet när det blev äldre fick kommunikationsstörmingar och fick gå i terapi i flera år. Det verkar som att det finns en anledning till att vi är programmerade att prata milt med de små eftersom de tydligen inte lyssnar på "vuxenspråk". Att inte prata milt bebisspråk skulle alltså kunna likställas med att inte prata alls med sin bebis. Så prata på!
Precis! Och vet du vad: den 4árig syster till bebis pratar exakt likadant som vi när hon närmar sig sin syster! Det láter som om hon inte kan prata pá "riktigt" men lillan tycker om det!
Ja det är okej. Undrar om det även är okej att prata bebisspråk med sin man (innan vi fick barn). Det gjorde vi i alla fall. Det kändes pinsamt när man gjorde det av bara farten ute i offentligheten. Och jo jag kallar honom fortfarande "fnuttisen" samt beter mig själv som en trotsig 3-åring... Mmm och min bebis är antagligen redan psykotisk och vanvårdad. Hur man än gör är livet ganska komplicerat, fast vi ju egentligen har det så bra :o) Jag vill väl och jag gör mitt bästa men jag är inte perfekt? Och jag lovar dig att du verkar vara en supermamma!
4 kommentarer:
Jag hörde berättas om ett par som bestämde sig för att aldrig prata bebisspråk med sin bebis. Det resulterade i att barnet när det blev äldre fick kommunikationsstörmingar och fick gå i terapi i flera år. Det verkar som att det finns en anledning till att vi är programmerade att prata milt med de små eftersom de tydligen inte lyssnar på "vuxenspråk". Att inte prata milt bebisspråk skulle alltså kunna likställas med att inte prata alls med sin bebis. Så prata på!
Haha! Jag kommer med största sannolikhet prata bebis-språk med kommande bebis, varesig jag vill eller ej.
Precis! Och vet du vad: den 4árig syster till bebis pratar exakt likadant som vi när hon närmar sig sin syster! Det láter som om hon inte kan prata pá "riktigt" men lillan tycker om det!
Ja det är okej. Undrar om det även är okej att prata bebisspråk med sin man (innan vi fick barn). Det gjorde vi i alla fall. Det kändes pinsamt när man gjorde det av bara farten ute i offentligheten. Och jo jag kallar honom fortfarande "fnuttisen" samt beter mig själv som en trotsig 3-åring...
Mmm och min bebis är antagligen redan psykotisk och vanvårdad. Hur man än gör är livet ganska komplicerat, fast vi ju egentligen har det så bra :o) Jag vill väl och jag gör mitt bästa men jag är inte perfekt?
Och jag lovar dig att du verkar vara en supermamma!
Skicka en kommentar