Paris.

Det första jag gjorde när vi kom fram var att lägga undan solglasögonen. Jag hade glömt hur evigt grå den är, himlen över Paris.
Paris är iskallt, en frusen stad. Alla fryser, allt är fruset. Floden under oss, den gröngrå, som sprider kyla och får människorna som passerar broarna mellan rive gauche och rive droite att kura ihop sig innanför sina vinterkappor och skynda på stegen.
Men vackert är det, och det har sin charm att frysa så, när man har vant sig vid medelhavsklimat. Fast flanera? Inte mycket, inte med två små frusna som inte vet något annat än ljum medelhavsvinter. Men vi arbetar oss sakta men säkert igenom Paris caféer.