Det är också, kan jag tänka mig, skönt för vänner och familj att få livstecken från den här donnan som liksom bara bytte liv, plats universum.
Ni säger att jag är modig. Har alltid tänkt på mig själv som mer livrädd än modig, men ska ändra på det.
Alla skulle inte ha vågat hoppa.
Längtar efter mina barn och min man, men även efter min Nikon och Internet hemma.
Vaknar fem i tomma lägenheten. Tänder ljus (elkillen kommer i morgon) och går runt och känner mig lite vilse.
Ser Vera och Romy framför mig i vardagsrummet och längtar.
Svår ångest över att jag inte vet hur jag ska möblera vardagsrummet.
Sliter bort några blomsterdekaler i pastell från garderobsdörrarna.
Obs att i min värld bör nyrenoverade lägenheter ej ha några blomsterdekaler whatsoever. Ej heller blommiga bårder i alla sovrum.
I Ajaccio hade vi förmodligen södra Europas största badrum, här ett pytte. Vet ej heller om matbordet kommer att rymmas i köket.
Sådant funderar jag på fram till klockan sju, då jag promenerar genom slottsparken för att dricka kaffe innan jobbet (längtar kanske allra mest efter el-killen).
Det är kallt och vinter. Ovant för någon som tillbringat de senaste åren i subtropiska Taiwan och i Sydfrankrike med Medelhavet på armslängds avstånd.
Oh well, har bra feeling inför detta.
Det var det här jag väntade på.
Nu väntar jag bara på elkillen. Möblerna. Chris och barnen. Hjälp, barnen, det är första gången jag är utan dem, känns som att ha amputerat armarna alternativt fått hjärtat utslitet ur kroppen. Med andra ord: Längtar.
12 kommentarer:
Första gângen jag lämnade ifrân mig min son längtade jag ihjäl mig. Jag kunde inte sova och var hyper och stirrig. Jag tror att barnen har det jättebra. Och de kommer bli sâ glada när ni träffas.
Och du kan ju inte ha ângest för möblerna! Det är roligt att möblera om. Släpa lite fram och tillbaka. Jätesvârt att föreställa sig hur det kommer att se ut sâ strunta i det. Blir det inte bra, ja men sâ sälj ännu lite fler möbler pâ Blocket och köp nya som passar. Ni kanske kan ha matbordet i vardagsrummet och ett mindre frukostbord i köket?
Det där med badrummet. Men egentligen säger man att man inte ska betala för stora badrum eller korridorer för det är kvadratmeter man inte kan utnyttja sâ mycket. Men jag hâller med dig! Vi har ett pyttelitet badrum och jag saknar nog vârt gamla stora. Det blir jättetrângt att rymmas hela familjen i vârt badrum som mest upptas av badkaret. Men det gâr faktiskt. Vi är ju liksom inte ledsna för badrummets skull. Lägenheten ligger rakt över gatan frân jobbet. DET är GULD värt. Det blir nog bra!
Vad är 2 veckor av ett helt liv. Drick lite kamomillthé, läs en trâkig bok, ät en banan innan du ska somna sâ kanske du sover bättre. Hatar det där med att hjärnan snurrar sâ man vaknar klockan 6 fast man skulle kunna sova ut för första gângen... Det är ju nästan en stress att veta att man borde sova för man är barnledig. Tänk alla gânger du drömt om att fâ sova ut. Visst är det ironiskt.
PS Inte kaffe, alkohol eller träning pâ kvällen. Okej? Dâ sover man dâligt. Inte för att jag följer mina râd. Haha. Pâ morgonen kanske du kan promenera till bageriet i myskläder och köpa frukost. Jag menar du mâste ju bara ta reda pâ vilket bageri som är bäst...
Och du jag försöker vara hurtig. Men jag oroar mig för dig! Det är inte lätt att vara utan familjen ju!
Skulle också känna mig helt förstörd av längtan efter barnen även om de har de bra hos farmor och farfar. Det är verkligen typsikt att när man har tid för sig själv och skulle kunna sova eller göra en massa annat man aldrig hinner, då blir man i stället helt förlamad av längtan. Nu tror jag i och för sig att du har fullt upp med allt som ett nytt jobb innebär. Ha det bra och hoppas att elkillen kommer och fixar ljuset!
Very good post. I am dealing with some of these issues as well.
.
Feel free to surf to my weblog - internal hemorrhoids treatment
Men åh, åh, åh. ÄLSKAR älskar älskar att du är i Paris. Jag blir så nostalgisk och tänker tillbaka på mina kullerstensgator i Montmartre, bageriet på hörnan där jag köpte färska croissanter varje lördagmorgon, på infrafärmen på de annars kylslagna uteserveringarna på tidiga våren, och på värmen som plötsligt slog till medan snön låg kvar i Sverige.
Jag tror detta kommer bli super!
Åh, jag tvivlade aldrig. Eftersom du älskar att skriva och detta är den enda platsen i ditt liv där du kan skriva tänkte jag att den är nog som syre för dig. Den blir kvar. Tvivlade aldrig.
Och lika glad för det är jag.
Underbart att höra att du rör dig framåt.
Att längta är inte farligt! Inte ens när det gör ont. Du har tid för egna tankar och funderingar. Jag kan bara uppmuntra dig att njuta!
/Lisbeth
Sara, du kan ikke være modig uten å være redd! Er du ikke redd, er det jo ikke noe modig det du gjør! Trikset er jo at du skal gjøre det du er redd for selv om du er redd, og ikke la frykten stoppe deg.
Hilsen Ida
Är jätteglad att du skriver, vad du än skriver. Emma
Kul att du längtar efter el-killen. Det gav mig ett leende på läpparna för jag tyckte det lät roligt. Den andra längtan är ju mer tung. Jag känner igen den eftersom jag arbetar över 20 mil bort i veckorna och det blir mycket längtan då.
A-M
Mod är att göra något som man är rädd för. Klart att du är modig.
Skicka en kommentar