Har haft en handfull ungar här idag pâ crêpes & nutella-party.
Lägenheten var katastrof efterât.
Lägenheten var katastrof efterât.
De bara bytte om och klädde av sig och klädde ut sig och bytte kläder med varandra och dansade och snurrade och sjöng. Drog ut allt ur alla skâp och var ej längre vanliga barn, men tornados.
Sedan gick vi till parken och helt plötsligt grät alla och sen var det slut.
Aja, mycket känslor i detta att umgâs?
Personligen bondade jag med en mamma i parken som är frân "min" stad i Taiwan.
Jag ba: Va? Där har jag bott! Och hon trodde mig knappt.
Nu: Soffan med en skâl choklad? Vad som är kvar i nutellaburken? En whisky? Because I'm worth it?
5 kommentarer:
Absolut värd det! ��
Kan du inte skriva några rader om Taiwan? Om hur man kan lägga upp 4-5 dagar där om är där på semester? Försöker planera vinterns resor utifrån Vietnam.
(vi har massor av ärvda prinsessklänningar från barnens kusin i england, så värt det när det kommer 4-5 småtjejer och leker, det räcker till allas ombyten....puuuuuh)
Vilken u-n-d-e-r-b-a-r bild på minsta! Nästan sådär som ett vykort.
Lotta: Eller hur? ;)
Elin: Oh, absolut! Watch this space!
Hanna: Haha, hon ser sâ ljuv ut, till skillnad mot hur hon betedde sig under dagen. ;)
Oh nu blev jag otroligt sugen pâ Nutella, som jag egentligen inte gillar, men nu bara mâste jag ju äta lite rostat bröd med Nutella till Andra Frukost. MjamMjam.
Sâ Vera trivs bra i sin nya skola? Hon saknar inte Korsika längre? Hon har kompisar?
Skicka en kommentar