Oh fuck oh fuck oh fuck.
En till kväll i samma anda och jag går under.
- Mamma, varför är dina tårar svarta?
Det är svart ända upp till les yeux-en-brune (hennes variant av ögonbryn, får mig alltid att skratta).
Leendet genom de där svarta tårarna.
Fina ungar. Älskade, älskade.
Jag gör det här eftersom jag är övertygad om att det är bäst för oss alla.
Jag vill inte att ni ska växa upp i ett hem med ilska och dåliga energier.
Vill ge er glädje och ljus.
Ska göra det.
Mitt i tårarna och skärvorna av mig när jag inte håller ihop längre så står jag ändâ fast i övertygelsen om att det bara finns en enda väg att gå, en enda utväg, inte två.
Den enda vägen ut är framåt och igenom.
Jag ville skydda dem mot detta, så klart jag ville.
(Jag bär er framåt och igenom)
Vad hände med respekten? Med välviljan, med kärleken, med generositeten, med att vilja den andras bästa?
Vad hände med din lycka är min, min lycka är din och gråten är min när du gråter?
Mitt hjärta är ditt och aldrig du lämnar det åter?
Fuck.
Hur kunde det bli så fult? Var vi inte bättre, större, godare och visare än så?
Show some grace. Let go.
Framåt och igenom.
Jag bär er.
Jag bär er.
33 kommentarer:
Åh. Lider med dig. Tänker på dig. Skickar all styrkeenergi jag kan uppbåda via internet. Du HAR rätt. Det KOMMER bli bra!
Tusen mijoner tack! Behöver det mer än du anar!
Å inte kan man göra annat än att läsa och lämna en skruttig kommentar om att vi är här, läser och känner med dig. Heja heja kvinna av kvinnor, du har systrarna i ryggen.
Oh. Men alla kommentarer värmer mer än ni tror. Själaglad blir jag.
Du är stark och jag är övertygad om att det kommer att gå bra för dig. Jag beundrar dig och ditt mod, och inspireras av det.
Har följt dig i många år nu och av någon underlig anledning har mina kriser ofta tajmat dina.
Kramar
Stackars Sara. Kan bara hålla med ovanstående ...
Sara, jag vet inte om det här kan hjälpa, men jag vill att du ska veta att du är en av dem som hjälpte mig att våga ta steget att flytta till Frankrike för snart tre år sedan. Genom att läsa din blogg fick jag styrka att våga följa mitt hjärta. Att våga gå en annan väg. För det är det enda rätta, att följa sitt hjärta. Även om det känns fruktansvärt jobbigt och svårt vissa stunder, så blir det bättre, både för dig och dina döttrar. Det är framtiden som räknas. Och framtiden grundas i det du känner i hjärtat idag. Courage Sara, det kommer att bli bra.
Usch så tungt det är för dig nu. Och för C.
Det MÅSTE göra ont när en relation avslutas. Har det dessutom varit en tio år lång relation, med kärlek, barn och mycket annat som hänt, då ÄR det svårt, då gör det ont! Ännu värre är det när en vill stanna. Att göra någon så illa sliter i själen.
När något så stort är på väg att försvinna är det för mycket för att man ska kunna vara givmild och vänlig, hur gärna man än skulle vilja.
Du tar dig igenom det här, men det kommer att ta ett tag, och tills dess kan du bara härda ut och göra det allra bästa du kan för att ni ska fortsätta ha en fin kontakt, där på den andra sidan. Gör vad du kan för att få små energidoser under tiden. Prata med vänner, gå på bio, drick kaffe, läs bloggar. Faktiskt var din blogg en liten ljuspunkt under en tung period för mig för några år sedan. Det var gott att komma in här och få ta del av någon annans liv en stund, när mitt eget var för jobbigt.
Du courage!!! Ja det gör ont och ja, det känns förjävligt när man upptäcker att det kommer "de coups bas", MEN, du kommer klara det! Skickar all styrka jag kan!
Har ni gått i familjeterapi tidigare? Om eller om inte: Gör det nu! Inte med målet att fortsätta att vara tillsammans utan för att ni helt enkelt är familj i alla fall, även efteråt. Och då är det viktigaste av allt att ha rensat bort mycken gammal bråte. Det klarar ni kanske inte själva.
Men du har Buddha på din sida. Och övertygelsen om att ditt beslut är rätt. Andas. Och gå på. Igenom. Det blir fint det här. Lovar!
Det kommer att bli bra och du är en jättebra mamma som inte vill att dina barn växer upp i ett hus fyllt med spänningar och aggressivitet.
Men Sara om ni redan nu inte är överens om beslutet att skiljas, skaffa hjälp för det kommer inte att bli lättare när det konkret börjar att handla om vårdnaden av barnen och ev. underhåll. Det låter tråkigt och är kanske inte alls vad du vill höra men snälla, det är viktigt att det blir bra för det är ett beslut som ni kommer att leva med efteråt (skiljda kommer ni att kunna bli ändå även om den ena parten inte vill det, det tar bara lite längre tid).
Allt kommer att ordna sig, håll ut.
Kram. Det blir bra med tiden. Ta vara på de små ljusglimtarna.
Vilken fin kommentar från Lemonadfabriken!
Sara! Din blogg är mitt morgonkaffe! Jag älskar hur du skriver och har varit med från början i bloggen.
Detta fixar du! Och du ska veta hur mycket mod du ger till andra kvinnor, inklusive mig, att tänka efter och ta det där klivet...puss och kram till världens bästa Sara!!
Styrkekramar
Tror alla skilsmässor kommer med en kris, om inte under själva separationen så några år senare. Har sett det själv, allt går smidigt och alla är"glada", men sedan händer det något- en träffar en annan eller vill flytta till en annan stad- och då kommer smällen. Undrar om det inte är bättre att ta striden i början? Bättre förutsättningar då att ta sig igenom med minnet av den man tycker om, så att man kan fortsätta göra det. Det är den absolut viktigaste punkten, om man har barn, att klara av att tycka om även efteråt (om än inte nödvändigtvis i varje stund under tiden...). Kämpa på, det blir bra! Kram.
Kramar till dig. Läs Happy Happy om du inte gjort det, svensk feminism är inte alltid så dumt som jag vet att du kan tycka :).
Ojoj, det kommer att bli bramen vägen dit kanske ännu är lång. Men håller med tidigare skibenter, skaff aen terpaut och en advokat. De kanske låter lite överkill och dyrt men det är värt det. Det är viktigat att du är hel även efteråt och inte har låtit allt det svarta som du har nu trycka ner dig, tyvärr är det ju inte så att solen strålar fram direkt skiljsmässan är till pappers. Men det blir bra! Jag hoppas du har några vänner i Paris som håller om dig nu. kämpa
Ça ira, Sara!
Tänk på allt du redan gått igenom i livet. Tänk på alla smärtor som ändå resulterat i något gott i slutändan.
Du är grym på att visualisera, håll fast vid målbilden. Fokusera på den när det gör som ondast, det är lätt att bara svepas med och tappa greppet om man glömmer bort målet.
Man får gråta, det är bra att släppa fram, barn måste också få se att mammor och pappor kan vara ledsna, trötta och arga!
Stor varm kram och en jävla spark i röven. Det här fixar du!!!
/angelica
Stora kramar! Någon skrev att om allt är frid och fröjd vid separationen så kommer det oftast en kris senare och så var det för oss och jag vet inte om det är bättre..Men man är starkare och klarar mer än man tror.. Men en bra advokat och medlingshjälp är att rekomendera! Stor kram!
Vi ska skaffa oss en terapeut, det här är så låst just nu. I grund och botten är vi överens om att det måste bli så här, men det är så mycket ilska och sorg vi trampar runt i just nu.
Ett steg fram, fyra tillbaka.
Mycket ord som slängs fram i ilska och sedan inte kan tas tillbaka.
Dett är nog det jobbigaste jag gjort, och ändå är jag så övertygad om att det här blir bra. Sen.
xxx
Sara
Åh, det måste vara så jobbigt att försöka "bete sig" inför barnen, dem vill man ju bara det bästa. Och du är en jättefin mamma som kommer att ge dem en fantastisk uppväxt, det är jag övertygad om. Hur detta än slutar.
Jag har läst din blogg i tid och evighet och älskar den och ditt sätt att skriva! Om det kan ha en lite lite uppiggande effekt idag så är jag nöjd, för du ger oss andra så mycket här på bloggen. Courage ma belle!
Kämpa på, det blir nog bra. Men det tar tid. Och du vet att du är på rätt väg. Och det är viktigast. Du är stark.
Mippe
Usch, som jeg gråter. Men det er rett rett rett, det er jeg helt overbevist om. Kjemp på. Det blir bedre. Det må bli bedre. Og du er en helt i dine døttres liv, svarte tårer eller ikke. Det kommer til å bli bra.
Jag tror man blir lite mindre och lite elakare när man är sårad, när man har ont. Förhoppningsvis blir det bättre i takt med att ni läker.
Kram
Önskar dig all kraft och styrka just nu. Stor kram Eva
Jag har ett favorituttryck "man väljer sin egen sanning" det kan så klart tolkas på olika sätt - men när man väljer att tro på sig själv och att det kommer bli bra om än lite krokigt så har man i varje fall gjort ett val och det har du gjort Sara! Valt väg!! Lycka till! Du är stark och modig!!
Ja, det är väö så att man inte riktigt reagerar sansat, kanske inte någon av oss.
Just nu tar vi verkligen inte fram varandras bästa sidor.
Kramar, Sara! Det kommer bli bra. Det finns något bra längre fram. Och ni kommer ta er dit.
Praktiska saker, blir det någon lösning? Boende? Jobb för c? Skola för R? Har ni någon avlastning, tid att prata utan att ha barnen sovande i rummet bredvid?
Jag och min man bestämde oss för skilsmässa i slutet av juli, vi bor fortfarande tillsammans, men idag fick jag besked om en lägenhet vid nyår. Lättnad. Vi bråkar inte mycket, men jag är orolig för att det ska börja nu när saker ska fördelas. Men jag hoppas. Vi åkte också på semester när beslutet väl var fattat. För oss var det bra. Gav en känsla av att vi ändå är vänner och bil varandra väl som är viktig att ha nu inför hösten/vintern.
Tusen tack för fina ord. ALla fina ord.
Lisa, vi har ingen praktisk lösning än, och det är också frustrerande. C väntar på besked om ett jobb han vill ha, annars måste han tacka ja till ett jobb han inte vill ha. Så fort vi vet så ska vi börja fixa den fysiska separationen. Skilsmässa och pappersexercis är ingenting som känns akut, det blir längre fram. Barnen åker till Sverige i början av december, och då hoppas jag att saker och ting har fallit på plats för oss alla. VI behöver det.
Styrkekramar! Ulrica
Skicka en kommentar