Tidspressen att byta körkort och pass - som går ut i sommar efter som jag skulle firat 10-årig bröllopsdag och bytte allt sånt för tio år sedan - ligger över mig.
Och att byta ut sånt när man är utlänning i främmande land och man måste bevisa med fyra miljoner papper att man faktiskt bor här och har rätt att göra det plus att svenska ambassaden måste utföra en prövning av mitt svenska medborgarskap?
Skoj. Plus att jag tänkte att, äsch, struntar i svenska passet och byter ut körkortet mot ett franskt istället? Men på prefekturen tyckte de att det var så jäkla suspekt att jag på mitt körkort heter ett namn och på l'acte de naissance och personbevis ett helt annat att de inte ville.Trots att jag snällt bett Skatteverket att stämpla mitt personbevis med alla official-looking stämplar de hade (franska myndigheter älskar stämplar).
Suck. Problemet är att man i Frankrike aldrig byter bort sitt flicknamn när man gifter sig. Man forstätter att heta Mme Skog Olsson gift Thibault (eventuellt Mme Skog Olsson skiljd Thibault).
Jaha. Bara att snällt bege sig till ambassaden dårå. Som givetvis har ohemula öppettider och styckepris på pass som får en att sätta morgonkaffet i halsen.
1 kommentar:
Samma skit i USA, därför valde jag att behålla mitt gifta namn efter skilsmässan. Jag har tänkt ta bort det när sonen blir myndig och kan klara av alla myndighetspapper etc själv. Att heta ett annat efternamn än sitt barn och ha med amerikanska myndigheter att göra? Nix, biter hellre i det sura äpplet och bidar min tid.
Skicka en kommentar