Parerar tröttheten med choklad, kaffe - två gånger bryggt på grund av besvärligt filter - alla nattliga tankar, all oro.
Min värsta känsla: När jag känner mig missförstådd.
Vi har trampat runt på lite osäker grund, jag och L.
Missförstånd. Jag kämpade för lite mera plats, utrymme, tid att andas, han såg det som att jag backar undan och flyr. Han känner sig osäker och blir krävande, jag känner mig osäker och utsatt och blir defensiv.
Vi kommer från olika platser och har svårt ibland att se var den andra kommer ifrån.
Det är konstruktivt, vi lär oss. Vi tar oss framåt. Det är okej. Det är bra.
Trött är också okej ibland. Fnurror på tråden är okej. Accepterar tröttheten, accepterar våren. Förlitar mig på att allt kommer att bli bra till slut. Allt ordnar sig till det bästa, det är vad jag tror.
Dagens affirmationer: Jag är trygg, älskad och lycklig. Jag tar mig framåt. I'm enough.
2 kommentarer:
Min terapeut sa något himla bra en gång. (Hon sa massa bra grejer, men den här har etsat sig fast.) Hon jämförde ett förhållande med att hålla upp två knutna nävar mot varandra. Nävarna är de två i förhållandet. I ett fungerande förhållande så står dessa alltid mot varandra och stödjer sig på varandra, ingen luft emellan dem. I ett sunt förhållande så flyttar de sig fram och tillbaka på varandras "planhalva" men är alltid alltid sammanpressade. I ett förhållande där den ena är aggressiv och pressar på, så måste den andra vika sig, annars står inte nävarna mot varandra, och förhållandet fungerar inte. Samma sak om den ena är så undflyende att den flyttar sig bort mot den andra, då måste den andra trycka på för att det inte ska skapas glapp mellan dem. I sådana ojämna förhållanden, så får den som anpassar sig en roll den oftast inte vill ha. Jag har varit både den undflyende och den som trycker på och hatar båda delarna. Jämvikt, aah, vilket fint ord!
Alltså, i förhållanden där den ena pressar på och den andra är undflyende och parterna är ok med detta, då fungerar ett sådant förhållande. (Men omvärlden har ofta svårt att förstå det.) Jag vill inte ha den ena av rollerna, jag vill vara både det ena och det andra. Men alltså, who am I to talk, jag har ju svurit på att aldrig mer bli kär.
Skicka en kommentar