torsdag 23 april 2015

Maybe I don't know how to love but maybe I do

Smulorna är vid Medelhavet.
Älskade, älskade barnen. Fyra dagar sen de åkte och jag blir lite lösare i konturerna på något sätt, utan dem. Kan göra vad jag vill, och det är värt miljoner men ändå inte värt tiden med dem.

Våren har kommit till Paris igen. Förra våren var så galen, så helt utan marginaler, så helt gränslös, som ett handlöst fall rakt framåt ut i tomma intet. Nu är jag back on track igen skulle man väl kunna säga.

Förra våren sade jag upp lägenheten, sålde mina möbler, hyperventilerade hos advokaten, lämnade min man, använde alla mina pengar till skilsmässa och flytt, dejtade fel sorts män etc. (Non exhaustive list of things you do not want to do every year).

Vad vill jag med den här våren? Njuta av solen. Måla om hemma hos L. Utflykter med barnen. Umgås med min brady bunch. Köpa en cykel. Grilla i trädgården, se mexikansk apelsinblom snöa ner i gräsmattan. Flanera i Paris, bada i floden (förmodligen radioaktivt men ändå).

1 kommentar:

Sulphur sa...

Man boar in sig ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...