Excellenta Aix-en-Provence

Les aixois dricker morgonkaffe och diskuterar världshändelserna. Och sport och väder, givetvis.

En gravid turist besöker morgonmarknaden och funderar på om hon ska sätta i sig en burk honung, en flaska olivolja eller ett knippe purjo?

Ratatouille i pajskal... Grönsakerna är godast när de är lite brända, och har puttrat länge på spisen.

Fontänen i rondellen La Rotonde, i början av Cours Mirabeau, när mörkret fallit över Provence. Magiskt!

Aix-en-Provence är en av södra Frankrikes verkliga pärlor, en vykortsvacker stad i hjärtat av Provence.
Omgärdad av berg och förkrossande vackra landskap så har Paul Cezannes hemstad någonting alldeles speciellt.
Jag vet inte om det är de guldgula 1700-talsbyggnaderna, stadens alla fontäner, slott och trädgårdar eller de slingrande gatorna med butiker, restauranter och caféer, men Aix är alldeles speciellt.

Huvudgatan är Cours Mirabeau, som är en bra utgångspunkt för ett besök. Aix är inte stort, och det mesta finns på gångavstånd, men jag kände att det skulle behövas mer än en dag för att upptäcka platsen.

Aix kallas ville d'eau, stad av vatten, på grund av dess många fontäner som kastar turkosskimrande reflexer på de ljusa husväggarna, men också ville d'art, konststaden på grund av sina många muséer och, givetvis, på grund av arvet efter målaren Cezanne, vars spår man kan följa längs gatorna.

Tempot känns lugnare i Aix, som trots sina närmare 140 000 invånare har alla en småstads egenskaper. Här kan man sitta en eftermiddag på en terrass, lyssna till porlandet av en fontän (i Aix är du alltid i närheten av en fontän) eller tjuvlyssna på konversationerna som pågår vid borden intill. Förmiddagen kan man spendera på marknaden som är känd för att vara en av Frankrikes bästa, och kvällen spenderar man efter bästa förmåga... Men man bör möjligtvis inkludera en provençalsk måltid, för en njutningsfylld avslutning. Några exempel på delikatesser: Ratatouille gjord på solmogna grönsaker, aubergines, paprika och tomat, tomates farcies, vitlöksdoftande aïoli, soupe au pistou, pistosoppa, och rostat bröd med tapenade. Ett litet glas väl kylt rosévin till, kanske? Eller en hel karaff?

Därefter kan man vandra längs gatorna igen, här finns allt för många barer, natten är för varm, och cikadorna sjunger alltför vackert för att man ska vilja gå och lägga sig. Om man inte är inbokad på något av de flotta fyrstjärniga hotellen i centrala Aix förstås. Då är man ursäktad.