Man tror att den dagen man vill ha barn så kan man. Och jag funderar på om det inte är så att vi bombarderas med mediala signaler om att det inte är några problem. Var och varannan hollywoodstjärna tycks bli gravida hur som helst efter 40 års ålder. Medialiseringen av gravida kvinnor kring 40 är enorm, och Nicole Kidman och Jennifer Lopez ser helt fantastiska ut som gravida. Thérèse skrev om ålder och graviditet, och det är ett ämne som har varit på tapeten ett tag i Frankrike. Det handlar om förstföderskors stigande ålder (i synnerhet i storstäder), och det faktum att många vill göra "allting" innan de skaffar barn. Och det är ju inget problem i sig.
Problemet är att fertiliteten minskar väldigt mycket redan efter 35 års ålder. Det kommer undan, hur mycket samhället än förändrats, och hur unga vi än känner oss vid 50. Det är ren biologi, som inte tar någon hänsyn till att vi inte träffat drömprinsen, att vi inte är färdiga med vår personliga utveckling, eller att vi känner att, jo, men inte nu.
En fransk läkare kom nyss ut med en bok N'attendez pas trop longtemps pour avoir un enfant (Vänta inte för länge med att skaffa barn). Dr Olivennes hade i sitt jobb sett allt för många kvinnor söka läkarhjälp för konstgjord befruktning, provrörsbefruktning eller hormonbehandlingar, och betala dyra pengar för det (trots att i Frankrike får man två försök betalade av socialförsäkringen - om man är under 35). Och han hade sett allt för många läkarkollegor göra försök på försök med hoppfulla kvinnor/par. Men utan att nämna för de hoppfulla att chanserna att det ska fungera är procentuellt väldigt små efter 40. De ville ju skaffa barn, de var redo nu.
(Här skrev DN om att det finns en möjlighet att kvinnor skulle vilja frysa ner sina ägg vid 25 års ålder, och tina upp dem vid 33, när karriären tagit fart... med brasklappen att läkare kan möjligtvis vara skeptiska till den taktiken).
Och det här är ju lätt för mig att säga, som vid 28, snart 29 (strax under snittet för förstföderskor) sitter där med min sexmånadersmage och drömprinsen på armslängds avstånd. Men jag ville inte vänta med barn, och när vi inte blev gravida på en gång blev jag nojig och desperat och började yra om provrörsbefruktningar och adoption. Men det jag vill komma fram till är nog att barn inte är någonting som man överhuvudtaget kan planera in i sina livsplaner. Och att det finns en övertro till vetenskapen, att vi tror att om vi inte kan själva, så går det på något annat sätt. Men chanserna att få barn på konstgjord väg är långt i från hundraprocentiga. Vid 40 år så är chansen att en IVF ska resultera i en komplett graviditet och en bebis 10-15%.
Och upphaussandet av spanjorskan som fick barn vid 65 tycker jag är rent sjukt. Det är väl ingenting att eftersträva?
Och, oh, även män har en biologisk klocka, tycks det.
14 kommentarer:
Som du säger verkar det som om många har en övertro på vetenskapen. Man förväntar sig att när man vill bli gravid så blir man det.
Provrörsbefruktning funkar inte för alla. Vill man skaffa barn genom adoption får man räkna med att stå i kö ett bra tag och även där finns ju en övre åldersgräns.
Själv hade jag inga som helst fertilitetsproblem, men har kompisar som har/har haft det. De har fått mig att inse att en graviditet inte är något man bör ta för givet och jag kan inte begripa hur lättvindligt en del verkar se på det hela.
Vad fan , jag skrev just en lång kommentar som försvann. Gör ett nytt försök då.
Kul att du också tog upp det här. Mitt inlägg handlade bara om tendensen att skjuta mer och mer på barnafödandet. Inte hur enskilda personer bör göra och det var heller inte menat att stressa eller skrämma någon.
Visst är det lätt att skriva sånt här när man som jag hade två barn vid 31 år och gifte mig med barnens pappa när jag var 33 år. Fast inlägget handlade inte om mig utan fenomenet.
Jag kollade lite statistik innan jag skrev vid 35 har fertiliteten för en kvinna minskat med hälften mot 25 och vid 40 är den bara 10%. Risken är att man väntar så länge att det aldrig blir av. Dessutom ökar risken för komplikationer vid graviditet och förlossning och sjukdomar hos barnet ju äldre mamman är. Detta gäller också för äldre pappor. Därför är inte spermadonatorer över 40 år tillåtna i många länder.
Jag tror att man förr såg barn som en naturlig del av livet och inte så omvälvande som man ser det idag. Man ska ha hunnit göra en massa saker innan man skaffar barnet. Kanske borde det framhållas mer att det faktiskt går att göra karriär , utbilda sig , umgås med vänner , shoppa , gå på krogen , resa , flytta och till och med ragga fast man har barn.
Trots att våra liv idag är väldigt annorlunda än förr så har inte vår biologi ändrats så jag tycker man borde underlätta både i attityder och hjälp från samhället för yngre som vill skaffa barn.
Så är det förstås ett problem för många att hitta någon att skaffa barn med. Jag kan förstå att man som 35 årig singel och ofrivilligt barnlös känner sig stressad. Det är ju förstås svårt att ändra på att många inte hittar någon att skaffa barn med.
Oj vilken lång kommentar jag skrev. Ursäkta. Men jag blev nog så inne i diskussionen på min sida. Hade verkligen inte trott att det skulle bli en sån diskussion
Eftersom så många verkar ha åsikter om det här länkade jag ditt inlägg så dom som är diskussionssugna hittar hit också.
Ävne tyska Spiegel hade en artikel om problematiken för en månad sedan ca: "Tausendmal probiert und niemals ist was passiert" :försökt tusen gången och aldrig har det funkat...
Det dröjde nio månader tills vi fick igång en graviditet som varade och blev vår son. Jag var 35 när han föddes... Visst var det sent "för att få barn men pappan träffade jag först när jag var 30 och vi flyttade inte ihop förrän vi var 31-32, då hade jag ingen fast tjänst utan en god möjlighet att få en sådan.
Dagen innan jag skulle på intervju om den fasta tjänsten tog jag ut spiralen! :-) 18 månader senare hade jag en liten pojke... Jag är glad att ha väntat eftersom det blev så att vi hittade varandra så sent" men jag tänkte också på IVF och adoption under väntan på ett positivt test!
Fred - att vara 35 är väl inte särskilt sent i Sverige idag. Det här verkar vara något som diskuteras i hela Västeuropa. Jag hade aldrig trott att mitt inlägg i ämnet skulle generera så många kommentarer och upprörda känslor. Sen är det ju det att man måste träffa någon att skaffa barn med och det tar ju ibland tid tyvärr
Nadia; Jag håller med, en graviditet är ingenting som alla kan ta för givet.
Thérèse; Nej, vad jobbigt med försvunnen kommentar! :(
Jag tycker att diskussionen är väldigt intressant, i vilket fall, så jag kunde inte låta bli att spinna vidare!
Lugnetetc; Det diskuteras mycket om det här; och det kanske också stressar folk som inte har barn? Nu är det ju inte ovanligt att vara en bit över 30 nä rman får barn.
Jag vet inte vilka som ska vara med men tänkte meddela på några bloggar att jag vikarierar som ordlös onsdag idag om du vill lägga ut en bild.
Jag håller verkligen med dig! det verkar ju jättelätt för Jennifer, Nicole och alla de andra 40-åringarna i Hollywood som får barn sent, men man vet nog inte hur mycket som egentligen ligger bakom graviditeten. Det är ju som du säger att vi ska alla förverkliga oss själva först; ha drömprins, drömhus och stor bil, men ibland kanske man inte måste ha alla de sakerna för att kunna ta hand om ett barn?
Jag pratade med en barnmorska och hon sa att fertiliteten är bäst upp till 25 och sen går den sakta men säkert nedför... det gäller att inte planera för mycket!
Det är ju jättestressande att veta att efter 25 går det bara utför... Och jag kan fortfarande (trots att jag är gravid) känna mig stressad. ÄR det bäst att skaffa flera barn på en gång nu eftersom jag redan är 28? ;)
Marie: Att det går nedför efter 25 betyder ju inte att det halveras eller nått annat drastiskt, utan att det är en väldigt minimal nedgång per år.
Och jag håller inte med övriga kommentarerna om att även om våra liv har förändrats så har inte vår biologi gjort det. Det tror jag visst den har. Vi äter bättre, lever mindre "hårt" och lever längre än för 200 år sedan - då tror jag vår biologiska klocka och förutsättningar också har förskjutits. Eftersom vi inte dör vid 50-60 så behöver vi inte heller skaffa barn vid 20. Jag läste nånstans, tyvärr hittar jag inte källan just nu trots massa googlande :), att på ett decennium har antalet kvinnor som har blivit gravida runt 40 ökat med 50%. Jag tror att det är en kombination av att folk väljer att vänta samt att det faktiskt har skett en förändring hos oss biologiskt att kunna bli gravida senare i livet (menar inte att den förändringen skett bara på 10 år). Trots alla varningar om att man kanske inte kan när man väntat för länge känner jag att det ändå är viktigare att vänta tills man hittat rätt person än att stirra sig blind på hur gammal man är.
Cecilia; Bra med lite balans och kloka ord! Visst är det klart att det är viktigare att vänta tills det känns rätt!
Min poäng var nog mer övertron på vetenskapen, och att det faktiskt är så att vi är mindre fertila vid 40 än vid 20. Och kan det inte snarare vara att det är en ny "trend", eller vad man ska säga, att det är mer okej idag att föda barn vid 40 än för 10 år sedan som gör att det ökar?
Intressant i alla fall!
Det har ar en sadant intressant amne! Vad jag dock har svart for ar en del kommentarer i media fran foretradesvis medelalders manliga lakare om att kvinnor skjuter upp barnafodandet alldeles for lange. Men sagt med en ton att "ja, ja, dagen kvinnor tror minsann att de kan fa allt. Och da de prioriperar karriar och resor och vantar med att skaffa barn sa far de inga!" Som om vi behovdes skuldbelaggas ytterligare. De flesta kvinnor skjuter ju upp barnafodandet pga ekonomiska orsaker eller familjesituationen. (Och jag kanner inte sa himla managa killar under 30 som ar sugna pa att skaffa barn.) Ibland finns det ingen bra pappakandidat och ensamstaende kvinnor far inte insemineras vid svenska sjukhus...
Som 32 och barnlos kan jag ibland kanna mig stressad over det har men samtidigt ar jag glad att jag inte skaffade barn med nagon av min fd pojkvanner som jag hade i 20-ars aldern. DET hade definitivt inte varit sa lyckat!
Det har kom lite av amnet. Tycker det ar viktigt att uppmarksamma hur svart det faktiskt ar att skaffa barn runt 40. Men blir trott pa att media malar upp kvinnor som inte skaffar barn fore 38 som sjalviska controlfreaks som far skylla sig sjalva nar de sen inte kan bli gravida.
Håller väldigt mycket med den tidigare kommentaren här!
"Kanske borde det framhållas mer att det faktiskt går att göra karriär , utbilda sig , umgås med vänner , shoppa , gå på krogen , resa , flytta och till och med ragga fast man har barn".
Att bero på den kommentaren skulle jag verkligen skulle jag verkligen vilja att ni läser mitt inlägg under bloggarens tidigare inlägg om att skaffa barn sent.
Om man tror att man kan göra allt det som står i citatet helt ohämmat kommer barnen att bli lidande helt klart. Jag var ett av de barnen, och är glad att jag inte utsatt mina barn för samma sak.
Skicka en kommentar