När vi klev ut ur tågstationen i Montpellier sent i går kväll slogs jag av värmen, mörkret och fuktigheten; vilken skillnad mot de svenska ljumma, ljusa kvällar vi njutit av ett tag! I Falun och Östersund drabbades jag av det fantastiska ljuset som ändå alltid bär någonting vemodigt med sig. Det är så vackert och rofyllt! Balsam för själen för en som ofta bott i stora städer men som innerst inne är en småstadstjej.
Jämfört med det kändes Montpelliers nattrafik som New York. Bilar som tutar, människor som skriker ilsket, människor på väg från restauranter, eller på väg till en bar... fast givetvis mot en Medelhavsbakgrund av sjungande cikador och doftande, blommande lagerbladsbuskar.
2 kommentarer:
Kul med bilder från Falun!
Apropå blondiner har jag ingen aning om de blir själv. Själv blev jag ju mörkhårig i höstas och planerar ännu inte att ta tillbaka mitt blonda hår.
Vilka kontraster... De ljusa sommarkvällarna/-nätterna i Sverige för verkligen något vemod med sig och jag kan inte avgöra om jag gillar det eller inte.
...och så skulle det ju förstås stå att jag inte har någon aning om de blir fler... inte själv.
Skicka en kommentar