Villospår

Jag fick den här boken i går, av min svägerska. Det är 2008 års förnamnsguide (om ni visste vad mycket böcker det finns i ämnet ) med 600 sidor med namn, etymologi och förklaringar.
Och goda råd, som att undvika namn som Ikea, Goldorak, Bistrot och Periphérique, (Finns det föräldrar som tycker att Bistrot skulle vara ett kul namn?) och tester för att utvärdera sin profil för att lättare välja ett lämligt namn till sin prins eller prinsessa. Jag får veta att jag är d en klassiska typen (efter frågor om heminredning, kläder och eventuellt användande av - quelle horreur - djupfryst mat) som bör döpa mina barn till Matteo och Océane. Över min döda kropp. Det heter alla kids nuförtiden.
Boken har en del tips om hur man väljer ett namn:
Att kombinera två namn, för att komma på ett nytt. Maxime och Alexandre blir då Maxandre. Chict. Då kanske jag och C kan kombinera våra namn för att komma på ett originellt namn till bebisen? Vad sägs om Sartophe eller Christra?

För min del känns det inte så aktuellt att läsa mig igenom allt det här, vi är nere på 4 namn nu, 2 flick- och 2 pojknamn. Men inte ett ljud kommer över mina läppar. Och för att eventuellt förvirra nyfikna har jag lagt bokmärken i namnboken. Ett blått på sidan med Ulysses och Ulric, och ett rosa på sidan med Gladys och Godeliève.