lördag 12 september 2009

Jo, men lite då...

Jo, men lite längtar man ju. Vi har ju inte setts på HUR länge som helst, jag och mannen i mitt liv, also known as C och Sockergrynets pappa. Men att längta är bra, folk borde nog rent generellt längta efter varann lite mer, tror ni inte?

8 kommentarer:

Annika sa...

Absolut! Att längta är underbart, när man vet att längtan har ett slut, och att återförenas är helt klart underskattat.

Erica sa...

Längta kan vara både frustrerande och helt underbart!

Lisa sa...

Här har du en som är van att längta.. Förstar hur du känner!

Anonym sa...

Längta o sakna är toppen, vi har fått göra det ofta under åren och det brukar göra det mesta bättre :)
/Maria i Norrbotten

Helena sa...

Så sant...längtan är härligt skönt på något konstigt sätt...

Ingela sa...

Jo det är bra att vara ifrån varandra och längta efter varann!

Nu är vi hemma igen från "din" ö :-) Jag är förälskad! Fantastiskt vackert och ja, det mesta var helt enkelt toppen.

Kram

Livet runt 30...5 sa...

Själv ångrar jag att jag kom hem. Killarna har gaddat ihop sig mot mig och det är intorkad banan att ta reda på överallt. Jag längtar bort.

Sandra sa...

Att längta är viktigt, tråkigt och spännande. Lite bubblor i magen och kärlek på nytt. Förstår hur du känner och hoppas ni får en fin återförening, alla tre!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...