C ringde från kongressen i Hamburg, efter middag bestående av wurst och någon kartoffelvariant. Han längtade hem. Jag längtar hem. Till vårt Medelhav, till vårt kaos, till vår vardag, till omålade golvlister, total avsaknad av duschdraperi, till halvfärdighet, till vår entropiska tillvaro där allting ändå känns som lite mer rätt. Till turkost hav, till varma vindar, till den där doften av varma croissanter, solvarm hud, cigarettrök och avgaser. Till Skönhetens ö som ibland inte är ett dugg jävla vacker. Och som ibland tar andan ur mig med sin skönhet.
Till det som jag kallar hemma för första gången i mitt liv.
Hemma. Som inte är en egentlig geografisk plats, utan mer en famn i vilken jag hör hemma, i vilken jag kan andas lugn, andas värme, andas kärlek. Sluta ögonen mot solen när hösten kommit till norden och allt är kallt.
Jag saknar inte det. Jag valde värmen. Jag valde kärleken, jag valde en annan plats. Kanske valde jag rätt.
Jag saknar inte det. Jag valde värmen. Jag valde kärleken, jag valde en annan plats. Kanske valde jag rätt.
Att få längta så efter någonting man har är en ynnest. Jag tittade på bilder hemifrån och kände mig lycklig.
4 kommentarer:
är det bara jag eller har din fransman blivit galet smal???
förresten, Katie Holmes frisyren på dig - ja, ja, ja!
härligt att du hittat ett "hem" - det ger mig hopp.
stor kram
Såklart du valt rätt, rätt för nu iallafall för livet lämnar ju inga garantier, men jag tror aldrig man ångrar att man älskat högt, fått barn, sett världen. Oroa dig inte för de val du gör, man kan alltid ändra sin historia eller ta en ny väg om livet inte känns bra om 30 år eller så. Lev i nuet och njut av Vera o kärleken och Korsika, sämre kunde du ha det min kära ;) /Maria i Norrbotten
Hemma àr dàr hjàrtat àr...
Mia; Hm. Jo, jag hävdar det. Han jobbar för mycket och äter för lite. Och jag göder honom för fullt, men utan resultat...
Maria; Eller hur?
Johanna; Det tror jag!
Skicka en kommentar