Vaknade alldeles för tidigt för min smak, men inte en sekund för tidigt enligt Sockergrynet som inte nöjer sig med att jag ligger under täcket och mumlar för att ge en illusion av att jag är vaken. Upp och hoppa, alltså.
Trött, snuvig, torrhyad och... trött, mest.
Ni vet, småbarnsföräldrar och sömn. Ett känsligt ämne.
Nämn ordet sömn för oss och vi kommer att rynka pannorna och dröjande säga: Hmm... Sömn? Jag tror att jag minns det. Men jag är inte säker? Inte oavbruten i alla fall.
Annan grej: Tidigare kunde jag hoppa över frukosten, det räckte med en kopp kaffe - eller tre - till morgonmötet på jobbet. Nu när jag är hemma och låtsas vara mammaledig så är jag totalt oförmögen till att ens klä på mig - eller bebis - innan jag fått frulle.
Som min syster sade igår: Att heltidsjobba är mycket vilsamt jämfört med att vara hemma med bebis. Men skoj har vi , jag och grynet. Och som adopterad fransyska tycker jag ju att det är otroligt priviligerat att kunna vara hemma längre än tre månader...
2 kommentarer:
Ja, det är faktiskt ett fantastisk heltidsjobb det här. Ett privilegium, fastän arbetstiderna är lite si så där och raster och semestrar nästan är obefintlgia. Och du är en fin mamma Sara
Jobba,en baggis:)
Enjoy! once you are back at work you will miss it.
Promise you.....
Jobb finns alltid.
Pengar likaså.
Men inte denna fina tiden med din dotter.
You blink and she will be 21:)
Skicka en kommentar