Det är intensivt att umgås med släkt och vänner så här; konstant sociala aktiviteter i flera veckors tid.
Roligt givetvis, men... intensivt.
Nu känner jag mig snudd på folkskygg, men det ska botas med en fjälltur i morgon. Vidsträckta vyer, ensamma fjällbjörkar och total tystnad. Frampå kvällen kommer jag nog längta efter lite tjattrigt sällskap. Kanske.
4 kommentarer:
Förstår dig! Hoppas du får en god tur på fjället. Det här att bo långt ifrån och besöak sina nära och kära och vänner kräver en viss energimängd. Det är inte som att ha dom nära och träffa några då och då.
Visst är det så! Man längtar efter dom när man inte är med dom, och när man är med dom kan man inte annat än att längta efter lite lugn o ro... :)
Längtade du eller vad det precis så skönt och tyst som du ville ha det?
Erica; ja, det är lite enregikrävande, faktiskt. Pust!
Marie; ;)
Kristina; Jag längtade inte. ;)
Skicka en kommentar