Så.
Nu ska jag sluta grubbla och städa bort sommarkläderna ur byrålådorna.
Bort med små klänningar och minishorts.
Bort med zigenarkjolar och genomskinliga skjortor.
Nu låtsas vi att sommaren aldrig var.
Det är ju så det känns.
Vi visste ju hela tiden att hösten skulle komma, att vi skulle stå där och känna regnet falla, och känna den kyliga fuktigheten krypa in på skinnet.
Under skinnet.
Det visste vi ju, och ändå drabbas vi.
Det är värmen som fattas mig mest.
3 kommentarer:
Sara... Här har det redan snöat 1ggr vart minusgrader flera ggr och jag bor ju "bara" i Stockholm inne såååå långt norrut ;) eller kanske då.. Om man jämför med dig!
Ta hand om dig
Kram
Vi hade i alla fall femton grader när jag gick i morse... ;)
XXX
...
Skicka en kommentar