Det känns som om jag svackar.Och jag är inte alls särskilt närvarande på nåt plan.
Oroar mig. Hell, vad jag oroar mig.
Och kanske är det hösten, mörkret, liktornarna, bankkontot, det flagnande nagellacket, vinterhuden, vinterhåret, vintersjälen.
De iskalla stengolven i vår lägenhet, mitt trasiga favorithalsband, drömmen jag inte fick fatt i i morse, fast det kändes som om den var viktig.
Annars: Har jag två flaskor champagne på kylning, en ny bok på huvudkudden och så fick jag två så vackra komplimanger idag. Som gjorde mig ställd.
En var för mina vackra fotvalv (se där, jag som alltid skämts över mina fula fötter) och den andra... Den andra. För en annan grej.
3 kommentarer:
Usch vi svackar väl alla ibland men med en ny bok på kudden, champagne på kylning och två komplimanger låter ändå ganska bra.
Eller hur...?
Det hjälper inte att säga att man inte ska oroa sig, men försök. Jag gör tappra försök imellanåt och då har jag aldrig varit i närheten av en komplimang för mina fotvalv - så plattfot som jag är:-)
Skicka en kommentar