Mina chat-sessioner med syrran muntrar alltid upp i höstmörkret.
Vi följer varandras liv med spänning, lite på avstånd. Hon är rakt på sak, inga krusiduller.
Hon: Hoho! What's up in mariage-ville?
Jag: Same old same old.
Hon: Terapi? Skilsmässa?
Jag: Nix. Inte längre. I morgon ska vi till exempel dricka champagne och fira att det är åtta år sedan vi fick syn på varandra för första gången.
(Vilket är anmärkningsvärt eftersom jag för tre dagar sedan var beredd att ta min väska och gå härifrån. Ärligt alltså.)
Ups and downs, amigas, nerar och uppar.
8 kommentarer:
Det är lätt att vara gift, att lâta dagarna rinna pâ. Vad som är svârare är att njuta av att vara gift, att känna att man för inget i världen skulle vilja byta liv. Man mâste kämpa mot vardagen, mot det grâ och trista som kväver lângsamt. Livet ska vara njutbart i överlag tycker jag, annars fâr man "justera om" lite...Kram
De stunderna är värda att fira. Och så glömmer man de andra. När man väl är förbi. Jag ska också försöka glömma även om det inte är champagnedags riktigt än.
...är det inte lätt att ta varandra för givet just för att man är gifta. Det finns ett utrymme (tycker man) som inte finns där när man uppvaktar varandra, dvs visar sina bästa sidor. Då fokuserar man på det man själv vill genom att fokusera på den andra. Är det inte lite av det tankesättet som måste hållas vid liv?
Visst ska man helt vara sig själv i sin relation, men också få varandra att må bra, dvs vara "attraktiv", så att det är någon mening med den. Win-win. Det fordrar att BÅDA parter förstår och tänker så.
Man lär om sig själv (och andra) hela livet och det härliga är att man både gör bättre och mår bättre om man anammar det synsättet.
Champagne löser de största av problem. Grattis!
Vad kloka ni är! TUsen tack för kommentarer!
Skönt att veta att kärlek inte är perfekt. Jag är ju inte det liksom. Men då har kanske jag också en chans.
Gillar ert utan-krusiduller-samtal!
Och jag gillar ditt svar. Det är trevligare med champagne än en packad resväska.
Mia: Kärlek är inte perfekt, vi är inte perfekta... Livet vore nog lite trist om det bara var perfektion hela tiden!
Anna: Ja, det är det verkligen! Men kanske behövdes det en packad resväska för att uppnâ den där champagnen?
Skicka en kommentar