- Hejdå mamma!
- Va? Vad sa du, hjärtat? Säg igen! Vad sa du?
- Au revoir, maman. Au revoir, mamaaaan.
- Va? Nej? Jag hörde ju... Du pratade ju SVENSKA med mamma, min älskling!
- Non. Non non non non non.
Hm. Det kommer nog. Häromkvällen sade hon godnatt.
15 kommentarer:
När jag var au-pair ât en tjej pâ tre och en pojke pâ 1 âr var pojken typ tyst till 1 1/2 och vid tvâ bara franska ord med ett enstaka svenskt dâ och dâ. Men mamman var superkonsekvent och idag (13 âr) pratar bägge jättebra svenska och skriver tom. Sâ det kommer :)
kram
Vi har också förbaskade Saharavindar och 26 grader varmt. Röda regnet färgar min bil till oigenkännlighet.
Galen i Grekland
Mimi: Jag hoppas verkligen det!
Ken: Haha, till och med här fâr vi in ökensanden frân och till... Synd att man har vit bil!
Jag har precis läst en kurs i barns språkutveckling.
[Läser från tentapapprena:]
De viktigaste faktorerna för en positiv tvåspråkig utveckling är:
*att barnet har möjlighet att kommunicera på båda språken (gärna med både vuxna och jämnåriga)
*att barnet är motiverat att använda båda språken, och ser värde i dem - vilket hänger på:
*att omgivningen (däribland föräldrarna själva) uppvisar positiva attityder till båda språken
*att föräldrarna konsekvent använder sitt eget modersmål när de talar till barnet, och fortsätter med detta även om barnet svarar på ett annat språk
Kämpa vidare! Vera kommer vara tacksam sen! (Är det nåt jag aldrig kommer kunna släppa så är det att min pappa inte såg till att lära mig polska)
Åh, vad häftigt det är med tvåspråkiga barn! Pratar du alltid svenska med Véra?
Ellen: Jag är ju numer så konsekvent att jag pratar svenska med ALLA barn, av bara farten. Véra hade ganska många svenska ord när hon precis började prata, men nu är det bara, bara franska... Förutom ordet "stol". Intressant med lite vetenskap!
Johanna: Jepp, bara, bara, bara svenska. Jag är ihärdig, men jag vet inte om det funkar, ibland känns det som om hon inte förstår/ignorerar mig...
Det kommer! Tro mig, det kommer. Hon har ju bara franska runtom sig, och så du, ensam, som står för det svenska. Fortsätt, så ska du se att det lönar sig. Nästa gång hon ät i Sverige, så tror jag du kommer se början till "resultatet". Lilla tjejen, hon är ju fortfarande så ung...
Hej!
När mina ungar var i den ålder kunde du ju knappt prata , men det var ju då får länge sedan då allt var långsammare.
Talet kommer men franskan blir naturligtvis starkar.
Eva
Hola,
De barn som är flerspråkiga tar alltid längre tid på sig att börja prata överhuvudtaget och tydligen väljer de ett språk först och sedan börjar de blanda.
Flera av mina kompisars barn har bekräftat denna teori (som inte är nåt jag har hittat på). De som dröjde längst hade förvisso spanska, engelska och japanska (+ tyska med morföräldrarna) att lära sig :-)
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Tusen tack för tillrop och kommentarer... Det är viktigt för mig, men ibland blir jag osäker pâ om jag gör rätt...
Såklart du gör rätt, Sara! Att få de två språken är ju en gåva för framtiden och en del av hennes kulturella arv; hon är ju trots allt till hälften svenska.
Håller med alla andra, såklart du gör rätt, kämpa på! Jag gör det samma med min dotter som är 20 månader. Jag pratar bara svenska med henne, min man holländska och så pratar vi engelska med varandra. Hos dagmamman hör hon både franska och flamländska (vi bor i Belgien och flamländska och holländska är i princip samma språk). Hittills verkar de flesta nya ord faktiskt vara svenska, men meningar däremot kommer på holländska. Just nu säger hon "wat is dat" hela tiden ("vad är det" på holländska) och "c'est ca". Och sen igår så säger hon bye bye i stället för hej då eller dag. Ska bli spännande att se var det slutar!
Det är bara att fortsätta prata svenska med henne! Jag pratar bara franska med mina barn, men vi bor i Sverige, så det är mycket svenska runt omkring (på förskolan, farmor och farfar osv). Dessutom pratar min man och jag mest svenska med varandra :(
MEN, efter 3 veckor i Frankrike förra året märkte vi att vår dottern (som var då 3 år gammal) blev betydligt bättre på franska. Plötsligt slutade hon blanda i meningar och numera byter hon språk så fort hon pratar med mig eller men en svensktalande. Min som är 2,5 år och just nu älskar han att upprepa, så jag ösar på och babblar med honom så mycket jag kan. Min stor sorg är dock att de pratar svenska med varandra när de leker mina barn... men, det är deras starkaste språk, det är bara att acceptera läget.
Lycka till (och jag är så avundsjuk att se dina fina bilder om Korsika! Här har vi snö och minus grader... usch)
Stå på, du kommer garantert få igjen for det, selv om det går litt tid før man ser resultater. Med en norsk-italiensk datter selv, følger jeg spent med! Dere ligger bare 2 år foran... ;-)
Salut! Första gången jag kommenterar på din blogg även om jag läst den länge (och gillat vad jag läst, tack för en fin blogg) - hälsningar från en finlandssvensk!
Nu minns jag ju inte själv när jag började prata, eller vilkendera språket som kom först, men mamma (talade bara finska med mig) och pappa (talade bara svenska med mig) var konsekventa och så länge jag minns (är i dag 27) har jag behärskat båda språken bra - och jobbar i dag som journalist på båda språken. Så kämpa på, tvåspråkighet är en fantastisk gåva till ett barn!
Skicka en kommentar