Jag återfann de mina på Place de Diamant i kväll. Vi trotsade den trettongradiga kylan och Grynet åkte ett par varv i karusellen med sin kompis Raphaela. Sedan gick vi hem i sakta mak, med kalla fötter och röda kinder. Vi köpte många blanka tidningar i kiosken på Place des Palmiers, jordgubbssylt och en manchesterklänning på Monoprix, färskt bröd på bageriet och sedan gick vi in till oss. Inga planer, inga krav. Det var fint.
By the way, min pappa och hans fru tycker att Sockergrynet påminner om Tjorven i saltkråkan. Jag vet inte? Kanske lite. VI har ingen aning om vem hon har fått de där kinderna ifrån.
10 kommentarer:
Hon är i alla fall ett otroligt vackert barn.
Oh. Min finaste unge!
Hon är söt som socker!
Nä, hon är inte mer lik Tjorven än att båda är flickor och barn. Däremot är hon fantastiskt söt.
Haha, har Sockergrynet gjort sitt eget hår idag!? Med den lilla svansen i pannan - SÖT!
...ahhh ser härligt ut Sara!Sakta mak (underbart). Mys på!
Grynet är jättefin och otroligt lik dig. Kinderna hör till - hon är ju bara 2.
Hon är väldigt söt!
Hon ser alltid så gullig ut. Tjorven? Nja kanske en smula just när hon ler rakt framifrån bara för att du skrev det, kanske för att hon ser glad och kavat och tuff ut, självsäker? ;o) Vad spännande hur utseenden förändras med tiden :o) Hoppas vi får följa med ett tag till!
Hur såg du (och C) ut när du (ni) var liten? Är hon inte lik Er från Då?
Din dotter är otroligt söt!!
Jag fick ofta höra att jag var lik Tjorven när jag var liten, men det gick ju ganska bra till slut ändå! ;-)
Skicka en kommentar