Klicka.

Klicka och läs.
(Jävla E, fan vad du skriver bra.)

Sista strofen: "Det är nånting med den här apelsinritualen som gör mig förhoppningsfull inför den stundande dagen. Jag tror att det är känslan av att allting hänger ihop och att inget egentligen går förlorat, trots att livet är att vara i ständig förändring."

Det där fick mig att rysa. Känslan av att allting hänger ihop och inget egentligen går förlorat.
Fina E, du rör vid någonting alldeles väsentligt. Och undflyende, ogreppbart.

Att för ett ögonblick hålla i sin hand någonting helt total orörbart - förnimmelsen, känslan, ögonblicket - och sedan bara sätta ord på det... *ryser igen*