Så åkte jag dit för fortkörning.
Herregud, jag har aldrig fått böter i hela mitt liv. Förrän nu ikväll.
Men okej. Mea culpa.
Och en halvminut senare kör jag mot rött. Alltså, jag ser ljuset precis som jag kör förbi. Noterar liksom färgen men funderar på fyrtiosex andra grejer som gnager och gnager i mitt huvud.
Trehundra meter senare: Stannar bilen. Huvudet mot ratten. Blundar. Försöker fokusera. Ställer mig frågan: Hur är det fatt?
Jag är inte mig själv.
3 kommentarer:
Oj, skickar massa kramar. Känner igen mig. Körde själv mot rött en gång när jag var nyskild och förvirrad. Stannade, inga bilar kom så plötsligt kör jag, fattar knappt vad jag gör, blir smått chockad och kör åt sidan och stannar lite längre fram. Var inte mig själv. Det låter inte så tröstande nu kanske men jag lovar det går över och det blir bättre. Fortkörningsböter har jag fått en gång men då var det varken skilsmässa eller fredagen den trettonde. Ha det gott. Det känns som kaos nu men det går över. Jag lovar. Du kan alltid höra av dig när du vill. Många kramar.
Jag blev lite chockad bara, kände som jag helt tappat kontrollen... Tusen tack fôr ord och kramar, mailar!
xxx
Jag fick fortkörningsböter i vintras. Kärde 85 på en 70-sträcka på motortrafikkleden precis utanför jobbet. Där jag kör varje dag. Och aldrig tidigare noterat att det är just - 70 km/h :-(.
2.400:- kostade det mig. Och jag var skamsen, men inombords arg. Gladdes lite åt att trafikpolisen som bötfällde mig noterade mina fyra bilbarnsstolar, säkert förstod att jag var på väg till dagis och skola, och att han av någon märklig anledning verkade så - generad? Han gjorde ju bara sitt jobb.
Kram!
Skicka en kommentar